Politiska debatter tvingar fram förenklingar. Tyvärr blir det inte alltid hela sanningen som slår igenom.
Om borgerliga alliansen vinner kommunalvalet i Göteborg införs personlig skolpeng som ger större valfrihet åt elever och föräldrar.
- Det blir djupt orättvist och ökar klasskillnaderna, säger Ann Lundgren (S), kommunalråd med ansvar för skolfrågorna.
Skolpeng liksom äldreomsorgspeng är borgerliga oppositionens paradnummer och kan bli årets heta lokala valfråga.
För kokar man ihop alla politiska motsättningar mellan blocken i stan - till en slags ideologisk hård kärna - så återstår "brukarnas fria val" som skiljenöt.
Det kan också kallas "pengasystem", eller "eget val" eller "användarcheck". Kär idé får många namn.
Rent praktiskt får varje elev - eller varje pensionär som har löfte om bistånd - en peng att "köpa" tjänster för. Summan är fiktiv och finns bara bokförd hos kommunen, det går inte att åka på semester i stället.
Redan i dag skickar kommunen över kostnaden när en elev väljer friskola i stället för kommunala skolan.
Likadant betalar regionen när du registrerar dig på vårdcentralen i det fria vårdvalet. Så varför bråka?
Det handlar om matematik. De borgerligas nya grundpeng ska bli samma för alla.
I dag är kommunens anslag till stadsdelarna olika. Områden med många invandrare eller lågutbildade får högre summa.
Snittkostnaden för en elev i Göteborgs grundskolor är 79000 kronor. Men Bergsjön får 110000 och Torslanda 60000 kronor per elev.
Den omvända, teoretiska följden blir förstås att om Bergsjöbarn väljer att åka till skolan i Torslanda så får de ändå med sig mycket pengar, till glädje för rektorn där.
Kritiska Ann Lundgren (S) har alltså en enkel poäng. Barn har olika behov och kostar olika.
Men det var inte hela sanningen.
Skillnaden är att de borgerliga också ska skicka extra pengar, åt barn som behöver mera stödundervisning eller som inte kan svenska från början.
Men de pengarna ska inte komma automatiskt utan måste beställas för varje individ, via skolan.
De borgerliga flyttar över val och beslut från politiken till lokala brukare.
Centrala politiker och stadsdelsnämndernas makt beskärs.
Samma med äldrepengen. Alla som får hemtjänst ska fritt kunna välja utförare - kommunen eller privat firma - och vilka sysslor som den ska göra, så långt "pengen" räcker. Putsa fönster? Varsågod. Gå och handla? Visst.
Socialdemokraterna provar själva valfrihet i Askim, men den begränsas till kommunens hemtjänst och en katalog som kunderna måste välja godkända tjänster ur.
Ann Lundgren har ändå en poäng till. Någon form av extra basresurser bör finnas kvar i stadsdelar där behoven av till exempel invandrarlärare är stora. Så att de alltid finns på plats, beredda vid behov.
Men det tillhör finputsning av detaljerna.
Den springande kärnan tycks vara att Socialdemokraterna fortfarande misstror folkets solidaritet och förmåga att välja själva.
