I flera västsvenska småkommuner har man börjat diskutera kommunsammanslagningar. Skälen är flera, men främst ekonomiska. Småkommunerna klarar helt enkelt inte av att ge den service som invånarna kräver och som de enligt lag ska få.
Tidningen Dagens Samhälle har granskat kommunernas ekonomi under året, och tendensen är tydlig: ju mindre kommuner, desto större ekonomiproblem.
I höstas föreslog Jean Leander (FP) i Bengtsfors att alla Dalslands kommuner skulle slås samman till en enda. Av ekonomiska skäl - men också eftersom det är svårt för kommunerna att hitta kompetent folk.
Ambitiösa tjänstemän låter sig ogärna lockas till kommuner med dålig ekonomi, och att hitta tillräckligt många dugliga politiker har visat sig besvärligt.
Vi har många exempel i Västsverige. I Lysekil håller Socialdemokraterna på att bli en visa i hela landet med sin mobbning av en partikamrat - där hotar partimedlemmar till och med att polisanmäla sina egna politiker. I Vänersborg är kommunens affärer så tilltrasslade att politikerna fått skarp kritik av EU.
Exemplen kan göras många, men ingenstans har väl svårigheten att hitta dugliga politiker varit så stora som i Färgelanda.
I den ovan nämnda ekonomiska granskningen har fyra kommuner extremt dåliga finanser, med skulder som överstiger 1000 kronor per invånare.
I särklass sämst är Färgelanda, där varje invånare är skyldig 1793 kronor.
Orsaken är i första hand Björnhusetprojektet, och det var inte underligt att det möblerades om ordentligt i kommunfullmäktige efter höstens val. S+FP tappade makten till M+C+KD, och främst KD:s skarpa kritik mot Björnhuset spelade en betydande roll.
Kommunstyrelsens nye ordförande Peter Johansson (KD) förklarar i Dagens Samhälle den ekonomiska härdsmältan med att "vi haft väldiga problem med den politiska styrningen och ledningen".
Hur agerar då detta nya stjärnskott på den västsvenska politikerhimlen? Jo, enligt Bohusläningen sparkar han kommunchefen Jan Eriksson, utan att ange något skäl - och utan att något beslut om saken fattats!
Facket säger att en sparkad kommunchef har rätt till 36 månadslöner - i det här fallet mer än två miljoner kronor. Men med tanke på Johanssons huvudlösa agerande kan Eriksson troligen också kräva och få ett väl tilltaget skadestånd. Även en kommunchef ska ha anställningstrygghet.
Vad det här i slutändan kommer att kosta Färgelandaborna är osäkert. Klart är dock att det nya styret i kommunen förefaller lika bristfälligt - för att inte säga inkompetent - som det förra vad det gäller ekonomisk självbevarelsedrift.
Färgelanda är ett lysande exempel på en liten kommun (6691 invånare vid senaste årsskiftet) som inte längre klarar sig på egen hand.
Det saknas såväl pengar som politisk kompetens, och en sammanslagning känns nu helt nödvändig.
Frågan är bara om någon kommunal granne som vill gå samman med en så misskött kommun.