Förra året betalade svenska kommuner ut 8,8 miljarder kronor i socialbidrag, rapporterar Socialstyrelsen. Det innebär en ökning med 20 procent jämfört med året dessförinnan.
Bland de kommuner som haft högst procentuell ökning finns flera i Västsverige. Tranemo uppges vara värst i landet med 105 procent; från kommunens sida hävdar man dock att den siffran inte är korrekt.
Västsvenska kommuner som fått gräva djupt i kassakistan är Herrljunga (85), Dals-Ed (82), Essunga (67), Bollebygd (64) och Sotenäs (60 procent). De ligger alltså högt över riksgenom-snittet.
Skillnaderna är dock stora. Det finns ett antal kommuner i Västra Götalandsregionen som placerar sig långt ner på listan med bara mindre höjningar: Karlsborg (7), Stenung-sund (8), Strömstad (10) och Åmål (14 procent).
Göteborg ligger strax över riks-snittet med sina 22. Samma siffra noterar Värmlands och Hallands län, medan Jönköpings når upp till 24 procent.
För tydlighetens skull ska påpekas att introduktionsersättning och bidrag till flyktingar inte är inkluderade i de här siffrorna.
Bakom de kraftiga ökningarna ligger självklart i första hand lågkonjunkturen med hög arbetslöshet. När ekonomin återhämtat sig ändras situationen - men det kommer att ta några år.
Socialchefen Bo Lundgren i Uddevalla kommun (47 procent) pekar dock i en intervju i Bohusläningen på en annan, bidragande faktor: sjukförsäkringsreformen, som har lett till allt mer restriktiva bedömningar hos Försäkringskassan. "De märks med ett större antal bidragstagare", konstaterar han.
Det står klart att många utförsäkrade fått sämre ekonomi än tidigare. Därtill finns ett gammalt problem, som nu aktualiserats och drabbar allt fler, nämligen att Försäkringskassans och sjukvårdens handläggningstider är dåligt samordnade.
Enskilda människor har hamnat i ett byråkratiskt vakuum sedan den ena parten fattat ett beslut, medan de tvingats vänta i veckor på besked från den andra. Under tiden står de utan pengar - och tvingas ta socialbidrag under en längre eller kortare period.
En rad artiklar i massmedia har berättat om sjuka människor, som - för att använda ett modeuttryck i sammanhanget - "hamnat mellan stolarna" och därmed försatts i en svår ekonomisk knipa, orsakad av myndigheterna.
Tanken bakom sjukförsäkringsreformen var god. Fler människor skulle komma ut i yrkeslivet, och slippa leva på bidrag. Men genomförandet har uppvisat betänkliga brister, som måste åtgärdas. Annars riskerar inte enbart enskilda personer utan även kommuner att hamna i en besvärlig ekonomisk sits.
Detta kan inte vara en överraskning för de ansvariga, men hittills har de uppvisat en beklaglig handlingsförlamning då det gäller att försöka lösa problemen.
Om resultatet av reformen blir att ett bidrag för många människor enbart byts ut mot en annat är föga vunnet. Och det lär inte heller ha varit regeringens avsikt med den.
