Som GT häromdagen kunde rapportera är trafikverket klart med sin utredning om den nya Göta älvbron. Visserligen finns fler instanser och parter som ska uttala sig och besluta i frågan, men trafikverkets ord väger tungt - till glädje för Göteborgs politiker.
Verket håller nämligen med kommunen på viktiga punkter, bland annat om brohöjden.
Handläggaren Bertil Hallman konstaterar att den segelfria höjden bör vara 10-13 meter som kommunen önskar, 12 meter nämns som lämpligt. Hamnstäderna runt Vänern har ju tidigare uttryckt oro för detta: många fartyg till och från pappersbruken kräver de 19,5 meter som den bron i dag har om broöppning ska undvikas.
Alltså blir det fler broöppningar, med störningar i bland annat kollektivtrafiken, varför Hallman vill förbjuda att den öppnas under rusningstid. På pluskontot finns att en låg bro inte kräver så stora markytor för på- och avfarter som en hög.
Det här är, som vi konstaterade på ledarsidan 13/9, en knäckfråga där intressena i Göteborg kolliderar med intressena i Vänerkommunerna. Enligt Hallman är dock "alla" inofficiellt nöjda med hans förslag.
Och, tillägger han: "I framtiden får Göteborgs stad titta på tunnlar i stället för fler broar".
En fråga vi ställde är om nya Göta älvbron räcker till. Det finns skäl att granska den närmare:
Det är tveksamt om bron är tillräcklig för att knyta samman älvstränderna till den fungerande enhet som Centrala älvstaden är tänkt att bli.
Bron kommer, trots Marieholmstunneln, att bli hårt trafikerad. Om den - på grund av en skada eller annat - måste stängas för trafik under en period blir det kaos. Övriga älvförbindelser är inte på långa vägar tillräckliga för att svälja all trafik.
För kollektivtrafiken kommer Göta älvbron att bli en ytterst sårbar punkt, då antalet broöppningar måste öka.
Dessutom: en förändrad infrastruktur och miljöpolitik kan leda till att Vänersjöfarten växer - vilket betyder ännu fler broöppningar.
Det finns därför goda skäl att börja se närmare på ytterligare en förbindelse - och det har alltså gjorts: just en tunnel, för spårvägstrafik, och möjligen annan kollektivtrafik, mellan Stigberget och Lindholmen.
Ännu är den dock snarast en from förhoppning, och man har löst spekulerat om att den kan komma att byggas tidigast om 25-30 år.
Det är i senaste laget, om än förståeligt med tanke på att Göta älvbron och Marieholmstunneln måste prioriteras.
Det hindrar ändå inte att politiker, trafikplanerare, stadsplanerare och andra bör skärskåda planerna på den på allvar - och genast. Och helst också tidigarelägger den.
För hur stora visioner man än har om Centrala älvstaden kommer dessa knappast att bli verklighet utan Lindholmstunneln (för att nu ge den ett preliminärt namn).
Mycket är på gång i Göteborg. Ännu mer kommer att behövas. Och det är dags att arbeta med det också.
