I Göteborg finns en rad gamla fonder som politikerna i kommunfullmäktige får dela ut pengar ur. Olof och Caroline Wijks utdelningsfond ska till exempel användas för "allmännyttiga, kulturella eller välgörande ändamål".
Nu har politikerna Jonas Ransgård (M), Kristina Bergman Alme (FP) och Maria Berntsson (KD) kommit på en nytolkning av begreppet välgörande.
De föreslår att kommunen plockar ut 100000 kronor till en ny fond som ska bli förstahjälpen åt skuldsatta göteborgare att sanera sin privatekonomi.
Men kan det kallas "allmännyttigt"?

Totalt en halv miljon svenskar sitter fast i skulder som de har svårt att ta sig ur. Dela med siffran 18 och du har ungefärliga antalet svårt skyldiga göteborgare - 27 700 människor eller familjer.
Landets kronofogdar sände i fjol ut 1,2 miljoner kravbrev. Nytt rekord!
De klassiska orsakerna bakom heter skilsmässor, arbetslöshet, konkurser, missbruk. På senare år har utförsäkrad ur a-kassa eller sjukförsäkring kommit till. Men rekordet 2010 kan egentligen inte skyllas på regeringen eller finanskrisen. Mängden obetalda räkningar har ökat i tio år.
Nya tider ger också nya konsumtionsmönster. Så gott som alla av oss handlar numera på kredit.

Vi till exempel ringer, surfar, skickar sms och fakturan kommer som en överraskning (?) i efterhand. En del klarar inte att betala.
När räkningarna till slut ligger i obetalda drivor finns hjälp. Men den är inte så bra som den borde vara. Trots ackord - att fordringsägarna skriver ner en del av skulden, avbetalningsplaner eller hjälp från samhället att betala.
Staten har smitit undan en del av det ansvar den borde ta.

Dels är skolans undervisning dålig i hur unga ska klara privatekonomin.
Dels skärpte Högsta domstolen i november reglerna för skuldsanering. Först efter 15 års mycket trassliga affärer har kronofogden numera möjlighet att hjälpa den drabbade. Förut var det fem- tio år. Lagen borde ändras! Skolans läroplan också.
Men tills det är gjort bör kommunerna gripa in där staten brister. Göteborg försökte redan 2008 satsa pengar i en sådan fond för skuldsanering. Det sprack då, på att kommunens skattepengar inte får användas till att betala bort andras skulder.

Därför har de tre politikerna fått sin nya idé om pengar ur den allmännyttiga fonden.
Änkefru Caroline Wijk kunde inte ens drömma om kulturfenomenet "obetalda mobilräkningar" när hon 1916 skänkte bort sitt arv till välgörande ändamål.
Men hade hon haft något emot en allmännyttig donation dit? Knappast.