Vad sägs om ett reguljärt jobb för 3000 kronor i månaden - medan arbetsgivaren får 5 000 och slopade avgifter för besväret? Lite bittert?
Fråga Eje Lundell , som tjänstgör på ett företag i Bohuslän, inom ramen för den tredje fasen av arbetsförmedlingens så kallade jobb- och utvecklingsgaranti. Eje jobbar som fullvärdig vaktmästare, berättade han för radiokanalen P4 Väst häromdagen. Det gör han trots att reglerna säger att arbetsgivaren ska konstruera ett helt nytt jobb för den långtidsarbetslöses rehabilitering och kompetensutveckling.
Annorlunda uttryckt: Fas tre är ett haveri. Det medger nu det ansvariga statsrådet, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M), mellan raderna i en debattartikel i DN. Som motmedel talar hon om skärpt kontroll av arbetsgivare, precis som den västsvenska riksdagsledamoten Annika Qarlsson (C).
En rimlig och nödvändig åtgärd, visst. Men politikernas yrvakenhet inför effekterna av Fas 3 är förvånande. För det kan rimligen inte vara en överraskning att oseriösa företagare skulle lockas av idén med konstruerade, billiga jobb och avgiftsrabatter. Det kan inte
anses oväntat att långtidsarbetslösa smusslas in i ordinarie verksamhet, i stället för att få rehabilitering, utbildning eller handledning.
Fas 3-upplägget drar givetvis till sig fula fiskar. Att det bidragsmissbruket är utbrett vittnar företrädare för arbetsförmedlingen runt om i Sverige.
I Radio Väst konstaterade Malin Cervin på Kommunal i Munkedal att företagare öppet frågar hur de kan få tag på den ”billiga” arbetskraften. Carina Wickström, som är chef på AF Vänersborg, bekräftar bilden av bidragsmissbrukande företag, och flaggar precis som arbetsmarknadsministern om hårdare kontroller och möjlighet att kräva tillbaka pengar av fuskande arbetsgivare.
I grund och botten är ambitionen att aktivera och kompetensutveckla långtidsarbetslösa självklart riktig. Men att förverkliga den med ett löst hållet bidragssystem är att be om fiasko.
Med bidragssystem följer alltid risk för missbruk – det spelar ingen roll att de som får ersättning är arbetsgivare och inte bostadsbidrags- eller socialbidragstagare. Därmed inte sagt att rutinerna kring Fas 3 inte måste stramas åt omgående, och möjligheten att kräva tillbaka ersättning måste utredas lika snabbt. I princip kan en sådan utredning förvisso bara leda till en slutsats, nämligen att den arbetsgivare som missbrukar bidraget ska betala tillbaka pengarna man fått ut. Så fungerar det i andra bidragssystem.
Att jobb- och utvecklingsgarantins sista fas fungerar exremt dåligt borde få regeringen att tänka i nya banor, och släppa på prestigen. Det finns metoder som stimulerar arbetsgivare att anställa utan att locka dem att utnyttja både arbetskraft och regler.
Svenskt Näringslivs västra regionchef Kenneth Krantz tog i nämnda program i P4 Väst upp sänkta arbetsgivaravgifter och flexiblare arbetsrättslig lagstiftning som exempel på alternativa, säkrare åtgärder.
En mycket bra invändning.
