Lika ofta som det är nödvändigt att lyfta blicken för att se helheten, lika ofta är det viktigt att sänka den för att studera detaljerna.
I Sverige i dag diskuterar vi den ökande gängkriminaliteten och funderar på hur den ska pressas tillbaka, hur nyrekryteringen till gängen ska stoppas.
Poliser som jobbar med detta brukar säga att gängmedlemmarna är sådana som har begått brott, begår brott, och kommer att fortsätta att begå brott.
Brottslighet är ett samhällsproblem och en av de viktigaste uppgifterna för samhället är att ge de ungdomar som är i riskzonen självkänsla, självdisciplin, tydliga gränser, respekt, omsorg och länka ihop dem med sin egen framtid.
Kort och sammanfattningsvis: Goda uppväxtvillkor för barn och unga.
Det borde vara enkelt i ett stabilt och rikt konungadöme som vårt men det är det inte.
Därför är det fantastiskt att se att allt detta faktiskt sker på fritidsgården Mixgården i Hammarkullen i Göteborg.
I går hölls ett seminarium på fritidsgården där forskarna Pia Andersson och Thomas Jordan vid Göteborgs universitet presenterade sin studie ”Fritidsgården – en plats för samhällsbyggande”.
De har gjort en slags manual av Mixgården och den visar det som personalen på Mixgården vetat länge:
Att den pedagogik, det arbetssätt och de förutsättningar som finns på Mixgården, förebygger brottslighet och fostrar goda samhällsmedborgare.
Personalen har slitit hårt med att skapa en miljö där ungdomarna känner sig sedda, inte kontrollerade, en varm atmosfär och klara regler.
Ingen får vara anonym och personalen har kontakt med föräldrar, vårdnadshavare och nätverk. Konflikter undviks aldrig utan blir plattformar till diskussioner och nya lösningar.
Mixgården har fyra hörnstenar i den brottsförebyggande verksamheten.
Själen – som går ut på att bidra till ungdomarnas jagutveckling.
Situationen – att påverka de yttre förutsättningarna och konsekvenser som ungdomarna möter i sin vardag.
Kulturen – de arbetar med kollektiva normer, attityder och förhållningssätt.
Samhället – att aktivt ingå i informella sociala nätverk och formella institutionella nätverk.
Detta är alltså forskarnas analys.
Personalen på Mixgården har framgångsrikt arbetat så här i många herrans år utan att veta att det var just så här det fungerade – de har bara gjort sin grej, sättet att jobba har växt fram och förändrats när andra saker förändrats.
Hammarkullens invånare har ett slags inbyggt djävlar anamma, här finns en stolthet över stadsdelen, men det är ett fattigt och segregerat bostadsområde och risken att ungdomar där fastnar i kriminalitet är förstås större än i Hovås.
Men Mixgården förebygger inte bara brottslighet.
Här bygger man upp unga människor och det finns inget som är så komplicerat och så viktigt för människan själv och därmed för samhället.
En fritidsgård är en liten detalj i det stora samhällsbygget.
Och just därför är det viktigt att Mixgårdens sätt att jobba sprids och blir ett föredöme för fritidsgårdar överallt i Göteborg.
”Det var värt var enda krona”, sa de om Ostindiefararen.
Det här är värt mycket mer än så!
