SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Det var en bonde som grävde diken. Hela våren grävde han skyddsdiken kring gamla vägar, och dräneringsdiken kring gamla ängsmarker och gärden. Och han grävde rejält, brett och djupt, för det var påkallat.
Under de senaste åren, ja under hela 2000-talet, har det regnat mer än vanligt i dessa trakter och vägar har översvämmats och sköljts bort både i vårfloden och i höstfloden.
Markerna har försumpats, ängar och vallar har blötnat så till den grad att svingel och timotej fått maka åt sig för kärrväxter. Mina egna gärden ner mot sjön är numera till hälften bevuxna med starr och skulle hellre kallas kärr än betesvall.
Det är en klimatförändring utan tvivel, det har nog inte blivit varmare men definitivt mycket våtare, man ser det också på den ymniga växten av älggräs och på den starka spridningen av kabbleka - i våras lyste det klargult i snart sagt vartenda dike i trakten.
Det givna svaret på förändringen är förstås att försöka motverka försumpningen: avvattna markerna, dränera åkrarna, rensa gamla diken och vattendrag, gräva djupare skyddsdiken kring vägarna och lägga ner större vägtrummor.
Precis det som bonden höll på med hela våren.
Men det kom en anmälan. Någon skrev till skogsstyrelsen som tog kontakt med länsstyrelsen i Karlstad. Här var det, enligt skogsstyrelsen, "inte fråga om skyddsdikning utan ren markavvattning med djupa diken". Alltså ett misstänkt brott.
Och en byrådirektör på länsstyrelsen reste hem till bonden och smög omkring en dag i slutet av maj och fotograferade diken och vägar och rensade vattendrag. På ett ställe hittade han kabbleka, starr och älggräs och drog slutsatsen att det var ett kärrområde som dikats ut. På ett annat ställe växte strutbräken och han antog att det sannolikt handlade om en sumpskog som avvattnats.
Han tog också en bild av upplagda betongrör och av grävmaskinen, liksom för att understryka gärningens onda uppsåt. Dock utan att kontakta grävaren själv eller någon annan i trakten.
I stället skickade han en hotfull skrivelse: "Anmälan om misstanke om brott enligt 29 kap 1 § p.4 och 4 § punkten d, i miljöbalken..."
Och för detta brott kunde man bli dömd till "böter eller fängelse i högst två år". Om man nämligen, av uppsåt eller oaktsamhet, bedriver en verksamhet som "ändrar yt- eller grundvattennivån på ett sätt som skadar eller kan skada människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse..."
Men om yt- och grundvattennivån på grund av ihållande regn redan ändrats och ställt till skada, ska man då få två års fängelse för att man försöker reparera skadan? Det är försumpningen av markerna som är problemet, inte avvattningen.
Det kärrområde byrådirektören tyckte sig se är i själva verket en gammal slåtteräng där bonden själv gått och slagit i många år, och sumpskogen är en nyss avverkad grovskog - stubbarna syns på bilden. En påstådd skogsbilväg är en gammal utfartsväg från flera gårdar och de andra skyddsdikade vägarna finns angivna på kartor från början av 1800-talet. Det är en urgammal odlingsbygd som klimatändringen nu hotar att sänka i träskmarker och vattensjuka ängar. En "ren markavvattning" är det första som behövs för att bevara bygden.
Det borde även en byrådirektör på länsstyrelsen förstå och faktiskt uppmuntra - och inte skicka ut ampra skrivelser om misstanke om brott.