En förvildad katt är en katt som har haft väldigt lite eller ingen nära kontakt med människor. En ägd men okastrerad honkatt går som utekatt, träffar på okastrerad hankatt, blir dräktig, föder sin kattungekull utomhus och vips - där har man början på en förvildad kattkoloni. Längre bort än en enda kattgeneration ligger inte det förvildade beteendet.
Så länge det finns oansvariga kattägare som inte kastrerar sina utekatter så kommer det alltid att finnas både hemlösa och skygga katter. Förslaget om obligatorisk id-märkning för katter är en väldigt god idé men upplägget runt hur en sådan lag rent praktiskt skall efterföljas är otydligt. Dessutom hjälper inte en id-märkning de katter som redan är ägarlösa, hemlösa och förvildade.
Vilka förslag finns då från utredaren och andra instanser och myndigheter som jobbar för djurens välbefinnande för att lösa problematiken kring hemlösa katter? Inte många - det enda konkreta djurskyddslagförslag man har är avlivning. Om det vinner gehör kan det få katastrofala följder för Sveriges förvildade och hemlösa katter. Hundratusentals katter kan komma att få sätta livet till.
Varför har man i Sverige inte kommit längre? I många andra länder så arbetar man åt ett helt annat håll vad gäller att lösa problemen. Man har insett att avlivningsfilosofin, "en död katt lider inte", varken är etiskt eller moraliskt försvarbar. En kula i huvudet på ett antal hemlösa katter löser inte problemet på sikt. Trots att man i flera decennier har hanterat frågan på detta sätt kvarstår problematiken. Det är bevis nog på att det inte fungerar.
Allt fler länder jobbar med No Kill-policyn och TNR-metoden (Trap-Neuter-Return), även föreningar här i Sverige. Metoderna grundar sig i att kattens behov kommer främst och utifrån det så jobbar man vidare mot en hållbar och långsiktig lösning. De två arbetssätten ställer dock det nya lagförslaget på ända, då man envisas med att de förvildade katterna ska anpassas in i gällande lagar. Man har inte tagit någon som helst hänsyn till dessa katters behov. Så länge man inte ser dessa katter för vad de är, utan för vad man anser att de ska vara, så kommer de heller aldrig att få den självklara plats i lagen som de behöver för att kunna få fortsätta leva sina liv.
Vi är som sagt flera ideella kattföreningar som redan arbetar enligt dessa metoder. Det praktiska arbetet är inte alla gånger är helt problemfritt med tanke på just det bakåtsträvande tänket hos berörda myndigheter. Vi hoppas att fler ska stå upp för de hemlösa katterna nu när det ges möjlighet att påverka lagstiftningen.
INGER ANDERSSON, Örebro katthem
EWA EDSTRÖM, pressansvarig Stockholms katthem
LOTTA HELL, ordförande Kattstallet Åkeshov
ROLAND JOHANSSON, ordförande Akutgruppen Stockholm
ANNIE MOHL, vice ordförande Föreningen Djurhjälpen Waxholm
BIRGITTA WINTLAND, ordförande Gotlands Katthem
EFVALENA ÅHMAN, sekreterare Göteborgs Katthjälp
ASTRID ÅKESSON, Södertäljes Katthem
Alla föreningar är medlemmar i det nybildade riksförbundet Svekatt.
