Ett hundratal patienter i Västra Götaland, som stod i kö för hörapparater, erbjöds att slippa väntetiden mot en avgift på 8000 - 10000 kronor.
Capio Lundby sjukhus på Hisingen förklarade att det hela var ett misstag som berodde på olycklig brist i rutinerna, då patienter med remiss från regionen inte ska få sådana erbjudanden.
Men detta klargörande hindrade inte Vivi-Ann Nilsson (S) i Hisingens hälso- och sjukvårdsnämnd att rasa. I radion sa hon att "det har hänt förut att läkare förväxlar sina roller och vill sko sig själva".
Det är ett minst sagt förbryllande uttalande.
Att ta betalt för en vara eller tjänst handlar per definition inte om att "sko sig" utan om att möjliggöra att just den varan eller tjänsten kan tillhandahållas.
Vad vi än tycker om det, är få saker i vårt samhälle baserade på renodlad välgörenhet - så också inom vården. Tycker Socialdemokraterna och Vivi-Ann Nilsson att de företag som levererar sängar till sjukhusen, som tar fram läkemedel, städar sjukhus eller som driver sjukhuskafeterior "skor sig" när de tar betalt? Tycker man att vårdpersonal "skor sig" när de förväntar sig att arbetsgivaren ska betala lön?
De som tillverkar och utprovar hörapparater vill förstås ha betalt oavsett om det finansieras med en privat avgift eller via skatten. Det ena är inte att "sko sig" mer än det andra.
En vän av ordning i svensk sjukvård borde rimligen bli upprörd av sakläget - att man i Västra Götalandsregionen behöver vänta ett helt år för att få en hörapparat!
Man behöver nog inte vara läkare för att förstå att problem med nedsatt hörsel inte gör uppehåll för att regionens byråkrati sätter en person på väntelista.
Genom den politiska ideologi som Vivi-Ann Nilsson representerar har vi fått en sjukvård där det bara finns en lösning - nämligen köer.
I patientens tillvaro är väntan, på en tillgänglig vårdinsats, det stora problemet.
De flesta politiker vet att enda lösningen är att öppna för fler metoder för att matcha behovet mot vad som är tillgängligt och möjligt att göra.
Då är ökat privat sparande för framtida vård och omsorg en sådan sak - genom försäkringar eller hälsokonton.
Det förutsätter dels en helt ny politik, som till exempel med skatteavdrag öppnar välfärdssparande för fler, dels att det offentliga blir tydligt med vad som ska täckas av skattefinansiering och vad som kräver privata tillskott.
Kanske ska hörapparater vara en sådan sak som inte ingår i det offentligas åtagande? Den informationen skulle i ett slag ta bort alla köer eftersom den skulle kräva en annan finansiering.
Den fråga vi alla borde ställa oss är vad som kan göras för att fler, eller alla, ska få en möjlighet att skapa en egen buffert för att kunna betala det priset?
Thomas Idergard
Thomas Idergard är ansvarig för tankesmedjan
Timbros välfärdsprogram.
