Plötsligt händer det. Någon passerar gränsen och öppnar - medvetet eller omedvetet - en dörr på glänt som senare blir ingången för något förödande. När rektorer inför julen menade att skolavslutningarna inte fick hållas i kyrkor där prästerna hävdar att äktenskapet mellan man och kvinna är något "gudagivet", kan det ha varit en sådan gläntning. I toleransens namn blir dessa rektorer själva ett paradexempel på intolerans. De delar inte prästernas teologiska åsikt och vill därför hindra barnen att komma till dem. I motsats till vad man skulle kunna tro, har prästerna inte uttalat sig nedlåtande om homosexuella. I prästdeklarationen skriver de enbart att kyrkomötets beslut att välsigna partnerskap "står i strid med den ordning för samliv och äktenskap, som Gud genom sitt ord uppenbarat för oss och som definieras som en relation mellan en man och en kvinna. Guds ord tillåter oss inte att välsigna någon annan slags parrelation". Problemet för dessa präster är att de inte haft "formuleringsföreträdet". Kanske har rektorerna därför satt ett likhetstecken mellan att värna äktenskapet och att "hata" homosexuella. Som om omsorgen om äktenskapet inte kunde vara drivkraft nog, utan endast "hatet" mot homosexuella! Kanske säger detta mer om den som anklagar än om den anklagade. Under året har vi kunnat notera hur inställningen till Sveriges kristna har svängt, så att den kristna tron alltmer betraktas som något ont. Detta återspeglas i fotografen Elisabeth Ohlson-Wallins likhetstecken mellan kristna och nazister, utbildningsminister Ibrahim Baylans utpekande av religiösa friskolor som särskilt farliga, folkhälsoministern Morgan Johanssons uttalande att i princip alla utom kristna - det vill säga kristna argument - är välkomna i samhällsdebatten och så vidare. I vår lilla avkrok av världen är det kanske okänt att kristna i dag är den grupp som lider mest förföljelse. De som arbetar internationellt mot minoritetsförföljelser säger att utvecklingen nästan undantagslöst följer samma mönster: förföljelsen börjar med massmedial desinformation som fråntar minoriteten dess goda rykte. Allmänheten utgör då inget skydd när förföljelsen går in i fas två: passiv och aktiv diskriminering. Tredje fasen innebär öppen förföljelse. Samma mönster kan nu anas även i Sverige där långtgående generaliseringar motiveras utifrån enstaka exempel, av typen "skyldighet genom tillhörighet". Därför ser vi med oro på den fortsatta utvecklingen av förakt och förföljelse mot kristna i Sverige i dag.

Annelie Enochson Per Landgren

Riksdagsledamöter för kristdemokraterna i Göteborg.