Det hävdas ofta att upplevelser, design, konstnärliga uttryck och kreativt skapande får en allt viktigare betydelse för samhällsekonomin. I möten mellan funktion och form, mellan användbarhet och estetik, skapas inte bara ekonomisk växtkraft och potential för innovationer, utan i bred mening kulturella och samhälleliga mervärden.
Ett viktigt gränssnitt i sammanhanget löper mellan vetenskap och konstnärligt skapande. Detta faktum underströks för ett par år sedan genom inrättandet av konstnärliga forskarexamensrättigheter. De forskarutbildningar som finns i Göteborg och Borås kompletterar varandra och utgör en väsentlig nationell resurs.
I dagarna har tre konstnärliga högskolor i Stockholm offentliggjort att de är villiga att gå samman. Ett viktigt mål med en sådan allians sägs vara att stärka den konstnärliga forskningen. De tre högskolorna villkorar emellertid sitt sammangående till att det i statsbudgeten görs en årlig satsning om 50 miljoner kronor på den nya myndigheten.
Högskolan i Borås välkomnar att fler aktörer vill etablera konstnärlig forskning. Emellertid vore det en bakvänd ordning om en årlig satsning gjordes i Stockholm, utan att motsvarade resurser samtidigt satsas på de lärosäten som med framgång har kvalitetsprövats av högskoleverket och bedriver konstnärlig forskarutbildning. De framgångsrika miljöerna i Lund, Göteborg och Borås borde prioriteras för att få möjlighet till ytterligare internationell slag- och lyskraft.
Ett förhållande som särskilt måste beaktas är att Västsverige är underförsörjt med resurser för forskning jämfört med Öresunds- och Stockholmsregionen.
Vid Högskolan i Borås har den konstnärliga forskningen ett nära samarbete med mode- och textilnäringen. Ett mått på dessa branschers betydelse för Sverige är att exporten inom området överstiger det sammanlagda värdet av vår musik-, vodka- och stålexport. Till bilden hör att textilt material i ökad utsträckning används i andra branscher, till exempel i medicinskt motiverad teknikutveckling och i fordonsindustrin.
Den textila verksamheten vid Högskolan i Borås har en bredd som har få motsvarigheter internationellt. Denna nationellt sett unika miljö skulle få ytterligare vind i seglen genom en långsiktig och substantiell satsning från statsmakternas sida.
Med motsvarande investeringar i den dynamiska miljö som finns vid Göteborgs universitet, skulle Västsverige ytterligare positionera sig internationellt.
Har vi råd att inte tillvarata en sådan möjlighet?
Av: Björn Brorström, rektor för Högskolan i Borås
