Vad händer på finansdepartementet? Å ena sidan missar finansminister Borg inget tillfälle att upprepa att Sverige har de mest stabila statsfinanserna i Europa. Där är han rätt ute. Sedan mitten av 90-talet har det svenska budgetarbetet fungerat utmärkt. Å andra sidan har han nu börjat frångå den svenska framgångsformeln. I stället kopierar han alltmer de dåliga statsfinansiella vanor som gjorde att de svagaste euro­länderna hamnade i klistret. Är detta verkligen att ta ansvar för Sverige?

Två dåliga vanor präglade de nuvarande kris­ländernas budgetarbete under decenniet före krisen:

Strunta i expertisen. En första ovana var att från regeringshåll ignorera vad relevanta experter hade att säga om budgetutsikter och ekonomisk utveckling. Finansministerierna gjordes till stängda världar där viktig information utifrån inte tilläts tränga in. Resultatet blev orealistiska statsbudgetar som regelmässigt fallerade.

Borg tycks nu vara på väg in i samma mönster. Finansdepartementet gör beräkningar som är extrema relativt både andra aktörers och egna myndigheters kalkyler. Utan att ordentligt motivera skillnaderna antyder finansministern att alla andra har fel. Denna nonchalans är möjligen inte så farlig på kort sikt, men i det längre perspektivet kan konsekvenserna bli allvarliga.

Jobba med glädjekalkyler. Krisländerna såg till att statsbudgetarna gick ihop genom överdrivet optimistiska prognoser om framtida tillväxt och budgetbalans. Harvard-ekonomerna Frankel och Schreger visar i en färsk rapport att det visser­ligen inte är ovanligt att regeringar gör så, men att euroländerna drev den ogrundade optimismen till sin spets genom att systematiskt leverera rena glädjekalkyler. Grekland, Irland och Portugal var de värsta syndarna. Detta blev en metod att konstgjort hålla i gång den ekonomiska boomen och slippa genomföra nödvändiga reformer.

Borg förefaller ha smittats av liknande över­optimism. Det finns knappast någon utanför finansdepartementets dörrar som tror att hans förutsägelser om de närmaste åren kommer att slå in. Snarare verkar ett syfte med prognoserna - precis som tidigare i krisländerna - vara att skapa utrymme för skattesänkningar och andra reformer som man egentligen inte har råd med. Frankels och Schregers data visar att det svenska prognosmakandet hittills varit trovärdigt och precist. Om Borg nu överger den traditionen hamnar han direkt på ett riskfyllt sluttande plan.

Det är nu viktigt att Borgs begynnande ovanor inte får fäste. Om ansvars­tagandet börjar svikta kan det snabbt gå utför.

AV: GÖRAN FÄRM OCH OLLE LUDVIGSSON, Europaparlamentariker (S)