Föga förvånande anser (S) att trängselskattefrågan var den enskilt största orsaken till att partiet tappade nära sju procent i kommunvalet, medan man i riksdagsvalet "bara" gick ner knappt fyra procent bland de göteborgska väljarna.
GT:s slutsats (ledarsidan, 15/2) är att Socialdemokraterna ska "ha heder av att de håller bergfast på sina trafikplaner för Göteborg".
Vi undrar när blev det hedersamt att grundlura väljarna genom att svika uttalade och väldokumenterade löften om att inte införa trängselskatt, med mindre än att först genomföra en folkomröstning?
Hur kan man ens tala om "heder" i detta sammanhang?

Ledarskribenten ger sig in i ett grumligt resonemang om att S tydligen numera "vill förbättra världen" och det då på något oförståeligt sätt skulle rättfärdiga deras ändrade ståndpunkt i trängselskattefrågan.
Argumentation om att många känner besvär av avgaser håller inte, eftersom beslutet om trängselskatten innefattar en tvetydighet att det är bra för miljön men ska även medfinansiera olika projekt.
Alltså förutsätts man köra bil. I Stockholm visar siffror på att biltrafiken ökar trots trängselskatt.

Vägvalet missuppfattas ofta som ett "bilparti" bara för att vi grundades med anledning av trängselskattefrågan. Vägvalet grundades även för att demokratin urholkades.
Nu växer det fram en ny politisk rörelse som istället för att se motsatsförhållanden mellan bil- och kollektivtrafik, eller traditionella höger- vänsterfrågor, vill anlägga ett medborgarperspektiv på frågorna.
Partier och myndigheter är till för medborgarnas skull, inte tvärtom som en del tycks tro. Det är därför vi har lagt en motion om det nya folkinitiativet som trädde i kraft den 1 januari om att stärka glappet mellan medborgare och politiker i Göteborg.
Människors behov och önskemål är viktigare än politisk prestige. Positiva incitament ger i längden bättre utfall än att skuldbelägga invånarnas beteende. Detta kanske är en ny slags Göteborgsanda?

Alla framtidsidéer överskuggas av K2020 som de etablerade partierna varit med och tagit fram. En stor vision med ouppnåeliga mål. En dubblering av kollektivtrafiken kräver ett stort engagemang av medborgarna och är i sig en stor förändring. En förändring som medborgarna inte fått vara delaktiga i att formulera.
Ju mer vi kommit in i diskussionerna, hör och ser vi frågeställningar som nonchaleras.
Det finns till exempel inte tillräckligt med busschaufförer och tågspår för att klara målen i K2020. Visioner är bra, men de får inte sakna realistiska mål som medborgarna kan identifiera sig med. I kombination med förbudspolitik är förändringen dömd att misslyckas. Resultatet av detta är Vägvalets framfart och de etablerade partiernas förlust, framför allt Socialdemokraternas.

Theo Papaioannou
Partiledare (Vägvalet), ledamot i Göteborg kommunfullmäktige.
Stefanos Papaioannou
Ersättare (Vägvalet) i kommunfullmäktige.
Håkan Andersson
Partisekreterare (Vägvalet).