Vågmästare. Kommer Theo Papaioannou (VV) och hans partikamrater att ta ställning mot rödgrön plakatpolitik? Foto: ROBIN ARON
Vågmästare. Kommer Theo Papaioannou (VV) och hans partikamrater att ta ställning mot rödgrön plakatpolitik? Foto: ROBIN ARON
Csaba Perlenberg

Vägvalet står vid ett vägval

Publicerad

De rödgröna försöker göra kommunala vattenposter till en fråga om mänskliga rättigheter. Det är både cyniskt och stötande.

Politik är på allvar, även på lokal nivå. Det handlar bitvis om liv och död - men oftast handlar det om att få det kommunala maskineriet att tuffa på så effektivt och smärtfritt som möjligt. Invånare, medborgare och skattebetalare förväntar sig helt enkelt att saker ska funka. Ibland kan det vara nog så svårt. Tyvärr finns det politiker som inte alltid verkar vara så där värst intresserade av att möta dessa förväntningar utan i stället hellre prioriterar att driva privata älsklingsprojekt. Då inträffar en målkonflikt mellan vad som är nödvändigt och vad som är totalt onödigt. Ibland handlar det om att vilja förbjuda saker eller uttryck som ogillas. Om det är tristess eller ideologisk fartblindhet kan vi låta vara osagt.

 

I Göteborg har de rödgröna sedan en tid tillbaka vurmat för att göra kommunal politik av de mänskliga rättigheterna. Det är ett mycket vanskligt projekt då det finns uppenbar risk att de bitvis mycket breda deklarationerna vantolkas och politiseras för tramsprojekt. Så har blivit fallet i bland annat Kretslopp och vattennämnden, i vars inriktningsdokument för 2017 det finns en målsättning om att Göteborg ska ha mellan 500-1000 kommunala vattenposter (drickvattenfontäner). Självbilden blir smått parodisk när det i samma dokument står att "Ingen annan verksamhet förser så många innevånare med mänskliga rättigheter under så stor del av livet". Men inte nog med att Kretslopp och vattennämnden säkrar mänskliga rättigheter - det konstateras att verksamheten även producerar mänskliga rättigheter: "Arbetet med att hindra utläckage måste intensifieras. Det är inte rimligt att en femtedel av de mänskliga rättigheter vi producerar försvinner ut i marken till ingen nytta och i värsta fall läcker in i vårt avloppsnät och orsakar kostnader där."

 

Att det råder en sådan brist på vatten i Göteborg att det är en fråga om mänskliga rättigheter kommer dock troligtvis som en stor överraskning för de flesta göteborgarna. Icke desto mindre har Vänsterpartiet vinnlagt sig om att skapa vattenposter i samtliga tio stadsdelar. Redan idag finns det ett tiotal sådana. Det torde räcka gott och väl. 

 

Givet partiets ordförande i Kretslopp och vattennämnden Jöran Fagerlunds (V) idoga försvar av en satsning som inte ens hans egen förvaltningschef trott på, har det nästan varit som att man skulle kunnat ha misstänka att Göteborg är en stekhet öken där både invånarna och turister suktat efter kommunalt vatten. Men projektet har i stället visat sig vara en hägring för Vänsterpartiet. De väljare som törstar efter politiska förslag som inte innebär helt onödiga satsningar på en kommunal service som ingen efterfrågar får sätta sin förhoppning till Vägvalet under kvällens fullmäktige.

 

I kommunstyrelsen blev det rödgröna minoritetsstyret nyligen återigen påmint om deras svaga ställning, då Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i kommunstyrelsen fått bifall av Martin Wannholt och Sverigedemokraterna på sitt förslag om att avbryta arbetet med vattenposterna. Till saken hör att det var Martin Wannholt som vid december månads fullmäktigemöte fick igenom ett yrkande om att Kretslopp och vattennämnden skulle avbryta arbetet med fler vattenposter i staden och återskicka ärendet till kommunstyrelsen.

 

Det ursprungliga rödgröna förslaget om 100 vattenposter under 2017, tio per stadsdel, gick på pumpen redan i december då fullmäktige beslöt att återremittera ärendet till kommunstyrelsen. Därefter försökte Kretslopp och vattennämnden blidka kritikerna med ett reviderat förslag om endast 20 vattenposter under 2017. Stadsledningskontoret bedömer nu att det bör göras en "förnyad och juridisk och ekonomisk bedömning" av vattenposterna om det ska byggas fler än 20 stycken - samt att de 20 ska utvärderas om de byggs. Det betyder alltså att Vänsterpartiet i sitt ursprungsförslag om 100 kommunala vattenposter inte hade en aning om kostnaderna utan helt vårdslöst la in ett ofinansierat förslag i budgetdokumentet för 2017. Att Socialdemokraterna gick med på detta visar på vilken svag ställning partiet har i den styrande konstellationen.

 

Nu återstår det att se hur Vägvalet kommer att agera. För ett parti som vinnlagt sig om att strida mot vad de anser vara slöseri med skattemedel och dolda kostnader gällande Västlänken, är det en fråga om trovärdighet och konsekvens om vattenposterna. Kommer Vägvalet spela med i de rödgrönas mänskliga rättigheter-charader? Den nyss avgångne partiledaren men fortsatta vice gruppledaren Theo Papaioannou har fört flera hedrande och hårda debatter i talarstolen mot Sverigedemokraterna om människors grundläggande värde. Är Papaioannou och hans partikamrater beredda att urholka ordens betydelse på det sätt som de rödgröna försöker göra då de menar att kommunala vattenposter är en fråga om viktiga mänskliga rättigheter?

 

Kommunala vattenposter kan under inga som helst omständigheter anses vara en kommunal kärnverksamhet. Inte heller torde drickvattenfontäner vara en fråga om mänskliga rättigheter. I stället handlar det om rödgrön plakatpolitik i sin mest urvattnade form. Här har Vägvalet en chans att vara det ansvarstagande vågmästarparti som de hävdar att de är. Låt de rödgröna gå på pumpen i frågan om kommunala vattenposter. 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER