Bilbränderna måste upphöra. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Bilbränderna måste upphöra. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Csaba Perlenberg

Sluta dalta med bilbrändernas orsaker

Publicerad

Chalmers mörka sociala arv ledde till bilbränderna.

Alex Proyas våldsamma, dystopiska noir-mästerverk "The Crow" från 1994 utspelas under "Djävulsnatten" i ett hypermörkt, regnigt och nerknarknat Detroit. Under en natt varje år begås mordbränder vars flammor "ska nå gudarna". Som affärsidé. För att begå försäkringsbedrägerier. För att skapa kaos. För att det är kul.

Fullt så illa har det inte varit i Sverige den här sommaren, men bilbränderna som hemsöker inte minst socioekonomiskt utsatta, etnifierade förorter och utanförskapsområden är ett gissel. Inte minst används bilbränderna som slagträ i debatten om invandring och integration, om hårdhandskar eller fritidsgårdar. Som om det ena måste utesluta det andra.

Natten till onsdagen brann det på sex olika platser i Göteborg. Flera av bränderna misstänktes vara anlagda. En övertänd husbil på Hisingen, även en i Sannegården samt flera personbilar: i Bergsjön, i Partille och vid Sörredsvägen i närheten av Volvo Torslanda. Även på andra platser i landet har bilar satts i fyr: Malmö, Varberg, Skara. I Vingåker möttes gryningen av åtta pyrande bilskelett.

 

Så vad göra? Att det måste slutas dalta med kriminella är ett återkommande förslag. Men hårdare tag är bara symtomlindring. Att det ska sluta daltas med grundorsakerna hörs inte lika ofta i samhälldebatten.

Polisens uppmärksammade rapport "En nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället" har blivit mycket debatterad sedan slutet av förra året. Av 53 utsatta utanförskapsområden bedömdes speciellt 15 stycken vara "särskilt utsatta". Det är områden där rättsväsendet är kraftigt ifrågasatt och där parallella samhällssystem har växt fram.

Men debatten stannade liksom där, och blev mest ett konstaterande och skuldbeläggande. "Såhär går det när den svenska naiviteten och massinvandringen tillåts härja fritt", ungefär. Hårdare straff är viktigt, ugh. Ungdomar ska veta hut, jajamen. Utvisa dem, basta!

Mer intressant är det att läsa polisens fördjupningsrapport "Utsatta områden - sociala risker, kollektiva förmåga och oönskade händelser", författad av Underrättelseenheten vid NOA, den nationella operativa avdelningen (december 2015). Den är närmast ett rop på hjälp från en polismakt som tydligt säger ifrån: "Flertalet av riskfaktorerna ligger bortom polisens kontroll såsom exempelvis välfärdssystemens tillstånd, arbetslöshet, etnisk segregation, stigmatisering och trångboddhet."

Rapporten påpekar att det demokratiska samhället via social ingenjörskonst fysiskt har skapat förutsättningarna för det utanförskap vi i dag ser i vraken av mångmiljonprogrammets en gång så förhoppningsfullt progressiva bostadsområden. I själva verket är det inte utanförskapsområden, utan slutna citadell:

Till grund för många av dessa bostadsområden fanns den så kallade SCAFT-planen, utformad av Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, som stadsplanerades enligt följande principer: det skulle finnas samhällservice i form av någon form av centrumanläggning, med ett utbud av butiker och samlingslokaler. Dessutom skulle det finnas skola och förskola. Det var viktigt med gröna zoner och att bostadszonen skulle vara befriad från trafik. Matargator leder till parkeringsplatser, och mångmiljonprogramsområdena är inte sällan omringade helt eller delvis av en ringväg.

 

Anledningen var att de boende snabbt skulle kunna ta sig till sina arbeten i övriga delar av staden. Men om de boende inte har några jobb, blir ringvägen istället en betongvallgrav. Det är svårt att bli en del av övriga samhället om det inte finns någon anledning att lämna ens eget bostadsområde.

Polisen uppger själv i rapporten att "Ur en polisiär synvinkel är miljonprogramsområdena ofta svåra att arbeta i då reträttvägar saknas" samt att "Områdena är ofta svårspanade eftersom husen är placerade så att de boende har uppsikt över innergårdar. Polisen känsla av att vara bevakad är påtaglig."

Det handlar om bostadsområden som, enligt rapporten: ... där många invånare har otillräckliga ekonomiska möjligheter, känner sig exkluderade från arbetsmarknad och samhälle på grund av sitt ursprung samt en stor andel av invånarna är ungdomar påverkas därmed av flera sociala riskfaktorer vilket kan resultera i ökad social stress. Men: Förekomsten av sociala riskfaktorer behöver dock ej nödvändigtvis medföra en ökad social risk då sociala skyddsfaktorer kan motverka effekten av riskfaktorerna. Den enskilt viktigaste skyddsfaktorn bedöms vara ett väl fungerande välfärdsystem i samarbete med ett starkt civilsamhälle.

Arbetslöshet, trångboddhet och övriga problem är under inga som helst omständigheter ursäkter för våldsamt och respektlöst beteende. Men fattigdom och utanförskap är inget rationellt systemtillstånd. Ilska, respektlöshet kommer av brist på egenmakt och verktyg för att ta tag i sina problem. Orättvisor, inbillade eller reella, löses inte av plattityder om att eget ansvar när hela ens närmiljö är marinerad i hopplöshet, om de enda "positiva" förebilderna är de som tror att respekt handlar om förmågan att få andra att känna rädsla.

Varför då inte bränna bilar eftersom det ändå inte finns någon annanstans att köra till?

Hopplöshet är en lika effektiv återvändsgränd som matargatorna i mångmiljonprogramsområdena.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER