Foto: Tomas Leprince
 Foto: Tomas Leprince
Csaba Perlenberg

Nej, den svenska kräftskivan är inte hotad

Publicerad

Folk kokar av ilska kring EU:s regler om signalkräftan. Sansa er!

Katastrofrubrikerna har varit många: "Signalkräftorna förbjuds av EU" (SR), "EU tar kräfttag - skivan är i fara" (Aftonbladet), "EU-förordningen som hotar svenska kräftan" (Expressen/GT).

I VLT skriver Richard Appelblom på ledarplats att "EU måste låta signalkräftorna fiskas" (2/8). I Sydöstran hävdar Jan-Erik Martinsson i ett kåseri att EU vill utrota signalkräftan (2/8). Och i Östgöta-Correspondenten skriver ledarskribenten Christian Dahlgren att "Aldrig att vi ska acceptera ett sånt övergrepp från nitiska Brysseltjänstemän. Det kan bara finnas ett svenskt svar på EU:s bisarra kräftförbud: blankt nej!" (3/8).

På Nyheter24 (denna bastion av publicistisk verkshöjd) skriver Teodor Stig-Matz att om EU förbjuder kräftan så borde Sverige gå ur EU och menar att kräftförbudet är det värsta som hänt Sverige sedan slaget om Lützen.

Samtliga röster har efterfrågat resolut handling från den svenska regeringen gentemot klåfingrigheten i det kräfthatande Bryssel.

På sina håll har det verkat som att det är de omtalade svenska värderingarna som nu är under utrotningshot från EU. Även EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) går i sådana tongångar då han på debattplats här i GT/Expressen skriver att "EU attackerar den svenska kräftskivan" och att "För många av oss är kräftor det svenskaste som finns" (28/7).

Det finns bara ett problem - folk vet uppenbarligen inte vad de gastar om.

 

Så här ligger det till: den svenska signalkräftan är egentligen amerikansk och utplanterades i slutet på 1960-talet. Den importerades från Kalifornien i ett försök att råda bot på den kräftpest som härjat i svenska vatten sedan början på 1900-talet och som decimerat den inhemska flodkräftan.

Den bedömdes vara mycket resistent mot kräftpest - men signalkräftan visade sig vara en pestbärare och tog än mer kål på den inhemska flodkräftan. I dag har signalkräftan blivit så pass dominerande att det i praktiken är omöjligt att utrota den. Däremot måste dess härjningar begränsas så att den biologiska mångfalden inte skadas för evigt.

Därför blir det nu förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda samt hålla signalkräftan efter den 3 augusti 2016. Efter samma datum 2017 blir det förbjudet att sälja den. Men att det inte skulle bli ett undantag från detta torde betecknas som osannolikt.

Ett sätt att begränsa signalkräftan är ju faktiskt att fortsätta fiska den. Och är det som så att signalkräftan skulle försvinna från vattendrag efter att den utrotats (vilket inte kommer lyckas), så kan den efter en karenstid ersättas av utplanterad flodkräfta.

EU-reglerna är till viss del heller ingen nyhet. Redan tidigare är det enligt svenska regler förbjudet att nyplantera och föra signalkräftan mellan olika vattendrag, som privatpersoner gör.

 

Hotet mot svenskheten är inbillad. Den stora majoriteten av de kräftor som kokas ihjäl och slits itu vid svenska bord är importerade kräftor från Spanien, Turkiet, Armenien och Kina. Bara för att traditionen av att äta kräftor är svensk så betyder det inte att kräftorna behöver vara svenska.

Innan kräftälskare vässar klorna och kokar över av ilska kan det vara på sin plats att inte beskylla EU för regler som till viss del redan finns i Sverige.

Blir det inget undantag för försäljningen av svensk-amerikansk signalkräfta är jag beredd att äta min kräft- hatt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER