Nästan var tionde i Sverige är ofrivilligt barnlös, enligt uppskattningar från Statistiska centralbyrån (SCB).
Barnlösheten minskar dock något, trots att åldern bland förstföderskor fortsätter att öka.
Förklaringen tror SCB är att fler tar hjälp av till exempel provrörsbefruktning.
Framför allt är det bland högutbildade kvinnor denna ökning tros ha skett. Denna grupp hade tidigare lägre barnafödande.
De medicinska framstegen inom provrörsbefruktning är enbart att applådera. Det är bra att fler som vill kan få barn.
Men det kan inte vara rätt att vi har ett samhälle som uppmuntrar kvinnor att vänta med barn tills de måste gå igenom medicinska behandlingar för att göra det de flesta klarar helt av egen maskin.
Om inte annat kostar det samhället pengar. Dessutom är det inte alltid det fungerar.
Forskare från Uppsala universitet varnar för att unga kvinnor som väntar med att skaffa barn har för hög tilltro till provrörsbefruktning. Eftersom de allra flesta vill ha barn leder detta troligtvis till personliga trauman.
Ytterst är detta ett arbetsmarknadsproblem. I takt med att kvinnor skaffat sig utbildning och högre positioner i samhället har de också väntat längre med att skaffa barn.
Det är svårt att kombinera småbarn med att plugga eller göra karriär, speciellt med tanke på att kvinnor fortfarande tar störst ansvar över hem och barn.
Föräldraledigheten bör individualiseras så att män är hemma lika mycket som kvinnor. Som det är nu gör det ojämnställda uttaget av föräldrapenningen, i kombinationen med att den är så pass generös, att kvinnor är borta väldigt länge från arbetsmarknaden jämfört med män.
Hade även män varit hemma med barn en längre tid skulle barn bli ett mer naturligt inslag på arbetsmarknaden generellt.
Då skulle det spela mindre roll i vilken fas av arbetslivet man bildade familj.
När EU-minister Birgitta Ohlsson fick barn förra sommaren blev det viss uppståndelse över att hennes man skulle vara hemma den första tiden med barnet. Det måste ställas högre krav på arbetsgivare, men också på alla oss andra, att inte ifrågasätta mammor som vill fortsätta jobba eller män som vill ta hand om barn.
Att få barn är ofta det största som händer en människa i livet. Det bästa vore om alla kunde bestämma själva när de vill bli gravida. Men alla påverkas av politik, samhällsnormer och sin biologi.
Därför måste familje- och arbetsmarknadspolitik vara anpassad e efter hur våra kroppar faktiskt fungerar.
Kvinnor och män har något olika fertilitetsåldrar. Kvinnors fertilitet minskar avsevärt efter 35 och har nått sin topp i början av tjugoårsåldern. Detta ska inte straffa kvinnor.
Vi kan inte komma till bukt med ofrivillig barnlöshet enbart genom att experimentera med kvinnors kroppar. Arbetsmarknaden måste också göras mer barnvänlig.