Feminister är precis som "tyskarna som under trettiotalet demoniserade judar". Det tycker en student i en text med vinjetten temakrönika" i senaste numret av Chalmers kårtidning Tofsen. Med tyskarna menar studenten alltså nazisterna.
Han tycker att feminister behandlar män som nazistregimen behandlade judarna. Liknelsen sticker ut som det mest bisarra i en pubertal drapa som går ut på att studenten avskyr feminister.
Okej, det handlar om en tidning knuten till en studentkår. Alla ska få pröva sina vingar och ordet är fritt, också för ultrakonservativa ynglingar. Så kan tofsredaktionen ha tänkt, och så kan man tänka när man överväger om man ens ska nämna stolleprovet på ledarplats i GT.
Men hur resonerade redaktionen när den ställde sig bakom teorin att feminism liknar nazism? Att det är kul att röra om i grytan? Att innehållet är med verkliheten överensstämmande? Att män snart kommer att tvingas bära stjärnor på kavajen och städa trottoaren med tandborste, innan de deporteras, torteras och mördas av matriarkatet?
I en intervju i GP mumlar en tofsredaktör om att texten inte ska uppfattas som kvinnofientlig, och bara uttrycker en åsikt. Med ironi!
Okej. Satir utmanar genom humor. Den aktuella texten är inte rolig, och gör inte anspråk på att vara rolig. Detta är uppenbart för alla som kan läsa och tänka samtidigt. Krönikan utgår med juvenilt gravallvar och svepande resonemang ifrån att mäns våld mot kvinnor är en myt. Så raljeras det lite hit och dit om det löjliga våldet. Inte heller roligt. Sedan får man får veta att män bara tänker på sex och jämför sina kön när de kommer in i ett rum men att det är okej, eftersom män bara är människor. Lite roligt skrivet, kanske, om än oavsiktligt.
Ordet är fritt, men det här är faktiskt inte värdigt en kårtidning, ens på Chalmers. Jämställdhetssamordnaren lär slita sitt hår, än en gång.
För trots att den anrika institutionen har jobbat i många år mot sexuella trakasserier, så poppar sådant här upp om och om igen. Senast GT:s ledarsida uppmärksammade det var när Chalmerscortègen 2010 kommunicerade budskapet var att våldtäkt är kul.
Ytterst handlar det om en osund mellanmänsklig kultur där män är överordnade kvinnor, vilket är särskilt problematiskt med tanke studenterna så småningom ska slussas in i en yrkessfär dominerad av män med makt. Vill man någon gång bryta den bilden är det är avgörande att värdegrundsfrågor integreras och tydliggörs på den här typen av utbildningar.
Studentkårens ordförande tar så klart avstånd från krönikan. Något annat kan hon inte göra. För så här i efterhand måste det vara uppenbart för alla berörda, utom möjligen en, att publiceringen är bortom pinsam.
