Göteborgs miljörapport 2011 är en nyss utkommen skrift som angår alla som är intresserade av att andas ren luft, bada i friska vatten, sova gott utan störande buller - och ändå bo kvar i framtidens Göteborg.
Läget ser inte alltför illa ut för våra barn och barnbarn.
Det blir bara lika dåligt som i dag eller värre.
Göteborg är en typisk storstad, på det viset att vi delar nackdelarna med andra befolkningscentra. "Frisk luft och god bebyggd miljö är extra svåra utmaningar i en stad som fungerar både som en kärna för arbetsmarknaden och som nav för transporter i ett stort geografiskt område", sammanfattar Göteborgs miljödirektör Christina Börjesson så sant i rapporten.
Men politikerna har satt upp detaljerade mål för hur miljön måste bli bättre. Vissa av dem är anpassningar till nationella lagar och gränsvärden. En del går längre än så. Andra är mest politiska drömmar om en bättre värld. Men i politiken är förstås alla visioner tillåtna, även de icke realistiska.
Frågan blir i stället om du är beredd att anpassa ditt liv för att nå de mål som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har satt upp för Göteborg.
Kommunens miljöförvaltning har analyserat kraven med hjälp av egen personal och experter utifrån.
Deras bedömning är att följande politiska miljömål kommer att bli mycket svåra att nå inom uppsatta tider (antingen 2025 eller 2050):
Utsläppen av fossil koldioxid ska minska kraftigt.
Luften i Göteborg ska bli så ren att den inte skadar människors hälsa eller ger upphov till återkommande besvär.
Miljön ska bli giftfri.
Havsmiljön ska komma i balans.
Den bebyggda miljön ska bidra till god livsmiljö.
Allt detta kräver en omfattande omställning av våra vardagsliv. Näringslivet måste hinna utveckla ny miljövänligare teknik och produkter. En stor del av privatbilismen behöver ersättas av kollektiva transporter eller cykel, vi måste handla och äta ekologisk närproducerad mat.
Men fortfarande saknas i Göteborg, enligt tjänstemännen, en planering för att drastiskt minska användningen av fossila bränslen, en ännu mera restriktiv parkeringspolitik och andra beslut (mer utbyggd kollektivtrafik) som skulle kunna förbättra miljön.
Och det bromsar politikernas krav på en människovänligare stad - men där vi ändå kan ha kvar industrier och en stor hamn, trots att de står för större delen av de utsläpp som smutsar luften även om det inte påverkar så mycket i gatumiljön. Bilarna blir alltså enklare att angripa.
Problemen med buller, bristande energieffektivitet och förorenad mark kommer därför att hänga med länge. Om vi inte investerar stora pengar på att isolera hus mot buller och drag, gräver ut och sanerar gamla industritomter, byter till tystare asfalt på gatorna och bygger fler dagvattenledningar. Men det kräver politiska följdbeslut om pengar, som inte är fattade än.
Som ni märker är rapporten en blandning av vetenskapliga fakta och tyckande. Men tjänstemän anpassar sig förstås till vad de styrande politikerna - som beställt rapporten - gärna vill höra. Fast åsikten att Göteborg har förfulats är alltför personlig och vag och borde inte stå i en kommunal miljöhandling.
Där borde inte heller dubbdäckens farlighet upprepas - för den är inte helt bevisad, experter tvistar fortfarande.
Men vänd på alltihop! Generellt har luftkvaliteten i Göteborg blivit mycket bättre de senaste 30-40 åren. Mycket trafik har flyttats till kringleder. 85 procent av göteborgarna har tillgång till god kollektivtrafik (definierat som max 45 minuters resa mellan hemmet och arbetet). 80 procent av hushållen har fjärrvärme. Göteborgaren är relativt nöjd med sin stad, trots allt. Allt enligt rapporten.
Men vi saknar svaret på den avgörande frågan, som de flesta nog vill ha, innan vi accepterar att lägga om våra liv som politikerna vill: hur mycket livsfarligare är det egentligen att bo i Göteborg än i Götene?
