Sandlådeslagsmålet om den politiska hanteringen av Saab har brutit ut på allvar.
De finns många som vill utnyttja denna nattsvarta stund för egna politiska syften.
Klumpigast är Miljöpartiets Peter Eriksson som i en kommentar till nedläggningen kritiserade regeringen för den inte hade gjort tillräckligt.
Det är magstarkt eftersom det kommer från en vars parti genomsyras av bilhat och vars politiker högt och lågt vill avveckla privatbilismen.
Men han är ju rätt ute på sätt och vis. Det politiska spåret i eftermälet om Saab kommer att handla om regeringens insatser - eller bristen på dem.
Det finns några saker som måste redas ut.
Saabs förluster till exempel.
Ingen vet om Saab gick minus eller plus. Troligtvis gick det knackigt.
Men att okritiskt acceptera GM:s tillrättalagda sifferexercis är inte seriöst. När GT ägdes av GP gick tidningen alltid med förlust - men betalade å andra sidan överpriser i tryck- och hyreskostnader, till exempel.
Så där går det till - det är inget konstigt med det. Men slå inte de Saabanställda i huvudet med dessa friserade förlustsiffror - det är oanständigt en dag som denna.
Den andra stora lögnen som ekar runt i de illivilligas och besviknas retorik är att regeringen borde öst in pengar i svensk bilindustri precis som Obama räddade USA:s, Sarkozy Frankrikes och Merkel Tysklands.
Men det finns en avgörande skillnad: Sverige har ingen bilindustri. Svensk bilindustri är amerikansk. Regeringen kan inte ösa in miljarder i företag som den inte har någon kontroll över. Så vad kunde regeringen ha gjort?
Den gjorde för lite och för sent, säger Socialdemokraterna utan att för den skull berätta vad de själva skulle ha gjort.
Men Socialdemokraterna har fångat upp den osäkerheten som har präglat näringsminister Maud Olofssons agerande från början till slut.
Första gången näringsministern kommenterade GM:s planer på att sälja Saab, mitt i den värsta lågkonjunkturen i modern tid, när ingen vill köpa en ny bil, sa hon att Saab gör för stora och törstiga bilar.
Hon sa inget om världens säkraste eller spjutspetsteknologi.
Det var en sällsynt omdömeslös kommentar från en som skulle skaffa sig ett förtroendekapital. Hon började med att kritisera den industri hon skulle hjälpa till att rädda.
I februari i år åkte Olofsson äntligen till Trollhättan och lovade miljardsatsningar och sa att Saabfabriken nog skulle kunna bygga vindkraftverk om det sprack med bilarna.
Då hördes en samfälld suck över hela Västsverige.
Sedan tog det hela nio månader innan Maud Olofsson dök upp i Trollhättan igen, det var i början av den här månaden, och hon var piskad och ditdriven av en alltmer otålig väljarskara och en högljudd opposition som inte kunde låta bli att slå in alla dessa öppna dörrar hon lämnade efter sig.
För en vecka sedan visade Volvo Cars en film för sina anställda som innehöll en svidande kritik mot regeringen och Maud Olofsson.
Bland annat avslöjade filmen att regeringen hade krävt Fordaktier som säkerhet för de begärda lånen i Europeiska investeringsbanken.
Volvos chefer varnades också för att tala med medierna. Det fick Stephen Odell att undra, om man säger.
Att denna kritik tas med i en film är naturligtvis ett sätt för Volvo Cars högsta ledning att visa sitt missnöje med Maud Olofsson och regeringen, men också en kanal för att göra kritiken offentlig.
Både Saab och Volvo har uppfattat Maud Olofsson som oerhört omständlig när det gällt säkerheten för de nödvändiga EIB-lånen.
Många ekonomisk hårt ansträngda företagsledare i fordonsklustret har undrat varför de nekats nödlån när regeringen utan att blinka lagt miljarder på jobbcoacher.
Det till synes simpla faktum att Maud Olofsson, i likhet med de flesta i regeringen inte kör Saab eller Volvo irriterar också, mer än man tror.
Regeringen har tappat tungt i förtroende men Maud Olofsson har jämnat sitt med marken.
Hur ska hon kunna hantera Saabs nedläggning och konsekvenserna av den?
Företagsledningarna och de anställda inom fordonsklustret i Västsverige har inget förtroende kvar för Maud Olofsson.
Hon är helt enkelt förbrukad som näringsminister.
Ska det gå att komma vidare måste hon ersättas.
