Visst är det symboliskt:
Det är vid Korsvägen i Göteborg som religionsfriheten och yttrandefriheten står på spel.
Men det förstår inte ledningen för Världskulturmuseet.
De plockade ner tavlan Scène damour av konstnärinnan Louzla Darabi och visade därmed prov på en monumental mesighet.
Genom sin undfallenhet har de låtit muslimska fundamentalister sätta agendan för vad som ska visas på ett statligt museum.
Efter att ha blivit meljbombade och hotade, gömde museets chef Jette Sandahl till slut undan tavlan och sa överslätande:
– Tavlan tar bort fokus från själva utställningen.
Vilkas fokus?
Sanningen är att utställningen om aids på Världskulturmuseet har censurerats.
Tavlan borde givetvis hängas upp så fort som möjligt igen.
Darabis tavla föreställer ett par som älskar och ovanför dem finns texter ur koranen.
Konstnärinnan, själv muslim, säger till GT att hon absolut inte vill provocera med sin målning. Hon vill visa att fysisk kärlek leder till andlighet och textraderna handlar om just det.
Detta har retat många muslimer. På chatsajten Sindbad kan man till exempel läsa följande inlägg:
"Men då ber man nästan om trubbel ... eller hur, om man vill väcka någons vrede ... man ska veta att alla människor inte kan hantera ilska och kan då ge sig på vissa av dessa personer som är bakom utställningen och då tycker jag att man nästan får skylla sig själv...".Islamiska informationsföreningen uppmanade i lördags sina medlemmar att höra av sig till museets ledning.
Mönstret känns igen.
Författaren Salman Rushdie fick en dödsdom av mullorna i Iran för hans roman "Satansverserna" som ansågs kränka Allah.
I november mördades filmaren Theo van Gogh, av en fanatisk muslim som hämnd för sin religionskritiska film "Underkastelsen".
Hirsi Ali som skrev manus och medverkade i filmen lever fortfarande under dödshot.
I Sverige har vi hittills varit förskonade från mord av religiösa extremister.
Fotografen Elisabeth Ohlson blev mordhotad för sin utställning Ecce Homo som visade Jesus som bög. Men utställningen visades ändå över hela Sverige.
Jag har förståelse för att Världskulturmuseets ledning har känt en olust efter hoten.
Men då borde de polisanmält saken.
Frågan om Darabis tavla handlar om religionsfrihet. Om rätten att tolka en religion, sin eller någon annans, som man vill.
Religionsfrihet är också att ha rätt att strunta i religionen, att få titta på vad man vill. Det ska inte avgöras av religiösa påtryckningar.
Det handlar också om var och ens absoluta rätt att strunta i präster och mullor och religiösa fanatiker.
Det handlar om yttrandefrihet.
Precis som den som känner sig kränkt av en tavla givetvis får framföra det.
Kulturminister Leif Pagrotsky, svara på detta:
Ska svenska museer ge efter för religiösa påtryckningar? Eller politiska, som när Östasiatiska museet lyfte ner en tavla med Falun Gong-motiv för att Kina protesterade.Eller ska staten sätta ner foten så det dånar i moskéer och kyrkor?
Och hänga tillbaka tavlan och slåss för den självklara rätten att den får hänga kvar.
