Säg Ecce Homo och alla vet vem Elisabeth Ohlson Wallin är. Hennes bildserie av Jesus omgiven av homosexuella fick folk och präster att börja fundera över hur kyrkan behandlar hbt-personer, men väckte också vrede och fotografen drabbades både av hatbrev och mordhot.
När hon åker till den heliga staden Jerusalem och gör en utställning om homosexuella och de tre världsreligionerna judendom, islam och kristendom kan man tänka att den också kommer att väcka både debatt och känslor.
Intressant, tyckte Världskulturmuseet när hon erbjöd museet sin premiärutställning och gav henne 30000 kronor för resan till Jerusalem. Men när projektet blev en realitet i våras började ledningen bli nervös.
– Vi har en annan mycket intressant utställning på gång nästa vår och den kommer vi att ha som huvudutställning. Men vi vill gärna visa Elisabeth Ohlson Wallins bilder i mindre format, digitalt eller på något annat sätt, säger tf museichef Catharina Bergil från Washington där hon och ledningsgruppen hälsar på museets tillträdande chefen Mats Widbom.
Men det är Elisabeth Ohlson Wallin inte intresserad av.
– Mina bilder är tagna för att visas i storformat. Och att visa bilder digitalt på en skärm ger inte alls samma effekt som en fysisk pappersbild.
Resultatet blir att Världskulturmuseet och Göteborg går miste om vad som kan bli en av nästa års mest spännande och omtalade utställningar.
Ingen stor sak, tycker museiledningen.
– Vi har delfinansierat Elisabeth Ohlson Wallins resa, men inte nödvändigtvis lovat en utställning. Det kan vi ju inte göra innan vi vet vad den handlar om, säger Catharina Bergil.
Men den bilden känner inte Elisabeth Ohlson Wallin igen.
– Jag erbjöd museet premiärvisningen av utställningen och de sa ”ja tack!”

Den tillträdande chefen Mats Widbom var närvarande i går kväll när ledningen fattade beslutet att inte satsa på Elisabeth Ohlson Wallins bilder, men har ingen kommentar.
– Det är olyckligt att dialogen kring detta projekt förs i medierna. Men jag har fullt förtroende för att den nuvarande museiledningen hanterar detta på bästa sätt.
Hmm. Är det ”bästa” sätt för Världskulturmuseet att tacka nej till nästa års förmodligen mest uppmärksammade utställning som dessutom tar upp hbt-frågor som museet hittills varit väldigt bra på?
Är det ”bästa” sätt att backa ut från en utställning av rädsla för konflikter?

Det är bara fem år sedan Världskulturmuseet hamnade i blåsväder när man plockade ner en tavla av konstnären Louzla D’Arabi efter muslimska protester. Den dåvarande museichefen Jette Sandahl kunde inte stå emot protesterna.
– Vi ska våga ta opinionsyttringar och vi ska våga stå för våra beslut, sa däremot hennes efterträdare Margareta Alin Hegelund om affären i samband med att Världskulturmuseet utsågs till Årets museum i Sverige och det var också hon som sa ja till Elisabeth Ohlson Wallins Jerusalem-projekt.
Nu är det chefsbyte och andra tongångar igen vilket inte känns roligt för vare sig museet eller Göteborg. Ett museum är sällan starkare än dess högsta ledning. Jag är övertygad om att Ohlson Wallins bilder hade visats i storformat på Världskulturmuseet om Alin Hegelund fortfarande varit chef.