Carin Carlssons kombinerade Marilyn Monroe och Adolf Hitler. Ett exempel på foto- och datormanipulerade bilder som tog sig in i konsten under 1990-talet. (Bilden är beskuren). Foto: Hossein Sehatlou
Carin Carlssons kombinerade Marilyn Monroe och Adolf Hitler. Ett exempel på foto- och datormanipulerade bilder som tog sig in i konsten under 1990-talet. (Bilden är beskuren). Foto: Hossein Sehatlou

Välkomna ut i ljuset

Publicerad
Uppdaterad
Konstmuseets samlingar granskas i forskningsprojekt. Kajsa Widegren chockas och gläds åt förändringar.
Foto: Hossein Sehatlou
Marianne Lindberg de Geer har gjort Foto: Hossein Sehatlou
Konsten kan vara en del av den regionala berättelsen om vilka vi är och vad som kännetecknar oss, en del av vår historia.
I Göteborg har en riktig konstnär varit det samma som en känslig kolorist med målerihantverket djupt älskat och väl utfört. Och troligtvis också en man. En berättelse som har gjort det svårt att bli etablerad som konstnär om man gör något annat än målar, eller definieras som något annat än man.
Jag känner till den här berättelsen - och den känns så omodern, och jag kan inte beskriva den utan att bli en smula parodisk, fast detta är viktiga saker.

Så jag blir chockad - på riktigt - av att höra att endast åtta procent av Göteborgs konstmuseums samlingar består av verk av kvinnor. Det är nittiotvå procent verk av män.
Den distanserade och lite parodierande inställningen håller inte längre. Berättelsen satt så hårt att 1990 var det år då Göteborgs konstmuseum för första gången köpte in ett fotografi till sina samlingar!

I ett forskningsprojekt sätts ljus på fyra svenska konstmuseers samlingar, med fokus på könsfördelning och representation. Göteborgs, Norrköpings och Malmös konstmuseer och Moderna museet i Stockholm ingår i studien.
Fyra museer, fyra olika berättelser. Hur ser könsfördelningen ut? Hur har inköpspolicyn sett ut? Och hur är det med kvalitetsbegreppet - vad är det vi menar med kvalité egentligen? Och hur ser de regionala berättelserna ut som gör att ett visst inköpsmönster kan fortleva.

Forskningsrapporterna från de olika studierna presenteras i sommar, men redan nu tar Göteborgs konstmuseum ett grepp över den konst som kvinnor har gjort och som finns i deras samlingar.
På utställningen I nytt ljus visas gamla godingar som Vera Nilsson och Siri Derkert, bortglömda dammsamlare som nationalromatikern Ester Almqvist och paradnummer som Ingrid Orfalis The Sucker och Annica Karlsson Rixons Tidig sommarkväll i Los Angeles. Dessutom får hela Mari Rantanens svit The Unbearable Lightness of Being förvandla nedersta trappstegsrummet med sina flimmriga mosaiker.
Monica Englunds Dotter med farmask, som jag bara har sett i reproduktion knockar mig med sin storlek. Allvaret i Englunds ögon fungerar perfekt ihop med den i övrigt mer färgglada och sprakande 1990- och 2000-talsdelen. Här finns Gittan Jönssons kaotiska köksinteriör Stardust med en glad diskkasterska i nederkanten och Marie-Louise Ekmans Tre damer i Paris.

Det är en viss tröst att konst av kvinnor köps in i högre grad nu än tidigare. Förra året var inköpsfördelningen fyrtio - sextio procent, till kvinnornas favör.
1990- och 2000-talen innebar ett helt nytt konstnärligt fält. Ny teknik, nya teman och nya möjligheter till internationell karriär satte spår i svenskt konstliv och förändrade det. Kanske skrivs nu nya berättelser där konstnärens kön inte blir vare sig hinder eller navet i en osynlig inköpspolicy.
Men mest trösterikt är inte statistiken utan att få hitta konstnärskap som kanske hade fått fortsätta att ligga nerpackade i magasin. Där man vill börja nysta - få se mer. Som Marie Anderssons fotografi av ett rum med ett annat rum projicerat på. Antichambre - ett förmak. Här kliver jag gärna in, här går jag gärna vilse i en hel utställning.
Det är inte ett nytt ljus dessa bilder behöver - utan ljus överhuvudtaget.

Kajsa Widegren
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag