En kär plats. "Jag gillar att vara vid vattnet nere vid Operan. Oavsett om jag kommer hit ensam eller inte är det trevligt att se ut över den vackra utsikten och påminna mig själv om att ta egentid och njuta av de små sakerna i livet", säger Jamilya Karabaeva från Kirgizistan. Foto: Jonas Tobin
En kär plats. "Jag gillar att vara vid vattnet nere vid Operan. Oavsett om jag kommer hit ensam eller inte är det trevligt att se ut över den vackra utsikten och påminna mig själv om att ta egentid och njuta av de små sakerna i livet", säger Jamilya Karabaeva från Kirgizistan. Foto: Jonas Tobin

"Trodde svenskarna var som alverna"

Publicerad

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Jamilya Karabaeva, en av 25 göteborgare från Kirgizistan.

När hon växte upp tänkte Jamilya Karabaeva från Kirgizistan att hon väl skulle bli vuxen, studera på universitet, sedan gifta sig och få barn ganska ung. Och därefter ta hand om barnen och vara en god hustru till sin make. Det är fortfarande det vanligaste för unga kvinnor i hemlandet, även om genomsnittsåldern för förstagångsföderskor ökat de senaste åren. Men något hände som fick henne att se att det fanns andra sätt att förverkliga sig själv.

För Jamilya var det musiken i kombination med en tonårings nyfikenhet. Kirgizistan är ett ganska fattigt och isolerat land i Centralasien, inklämt mellan flera andra tidigare Sovjetrepubliker. Men även till denna avlägsna del av världen letade sig globaliseringen och internationella trender.

- Popmusiken var som ett fönster till yttervärlden. När jag såg konserter med Spice Girls på tv tänkte jag "det skulle vara fint om sådana här konserter ägde rum i vårt land!". Ingen kom till vårt land! Jag ville uppleva hur det var att leva i ett land där det inte bara fanns lokala arrangemang.

Hon började bli nyfiken på världen utanför Kirgizistan och längtade efter att resa. Men det var inte helt enkelt.

- Eftersom landet är ganska fattigt har de flesta inte råd att resa särskilt mycket. Jag såg mitt första flygplan när jag var 22 år.

Då hade hon fått ett stipendium för att ta en mastersexamen vid ett universitet i Turkiet. Hon hade aldrig flugit tidigare, var lite nervös, men konstaterade att den sex timmar långa flygturen mellan Bisjkek och Istanbul var ganska tråkig.

Men resten - att hamna på en annan plats, uppleva ett annat land, se andra saker, möta nya kulturer - inget av det var tråkigt. Det var precis det hon sökt efter. Sedan hon satte sig på det där första planet som 22-åring har hon inte slutat resa.

- Sedan dess har jag försökt resa så mycket som möjligt. Jag har sett det mesta av Europa. Om jag hade tillräckligt mycket pengar och inte behövde tänka på hur jag skulle försörja mig skulle jag resa nonstop.

Under de två åren som hon studerade i Turkiet passade hon också på att se det hon kunde av Europa. Hennes första möte med Sverige kom sommaren 2008, då hon hamnade på en sommarkurs i Lund.

- När jag blev antagen tänkte jag att det var en bra chans att åka till Sverige, för att se hur det var där. Min bild av Sverige var att det var som ett av de mystiska länderna i "Sagan om ringen". Jag vet, det är konstigt, men alverna i "Sagan om ringen" är långa, blonda och alldeles vita. Det var så jag inbillade mig att svenskar såg ut. Och det visade sig vara åtminstone delvis sant.

Sommaren i Sverige gav mersmak, så när hon satt hemma i Bisjkek och kände att hon kört fast på sitt arbete på universitet, tänkte hon att det var dags att få ny inspiration i Sverige. Hon sökte till Svenska Institutets stipendieprogram, hade tur och fick stipendium för att ta en mastersexamen i Sverige. Och för två år sedan landade hon i Göteborg.

- Mitt första intryck av Göteborg var att det var en väldigt enkel stad utan många turistattraktioner. Men sedan har jag insett att Göteborg är en väldigt bekväm stad. Det är enkelt att ta sig runt. Den har en storstads alla fördelar, men den känns inte som en storstad. Man fastnar inte i trafiken, man behöver inte kämpa för att ta sig någonstans. Det gillar jag.

Hon har funnit sig väl till rätta, och hittat vänner bland de internationella studenterna på universitet. Men en sak visade sig vara oväntat svår: att hitta någonstans att bo. Den första tiden bodde hon hos bekantas bekanta i Kortedala och efter någon månad hade hon tur att hitta en studentlägenhet i Johanneberg tack vare ett sista-minuten -erbjudande.

Men även om det mesta fallit på plats, så finns det förstås sådant som hon saknar från hemlandet. Och det är inte bara det allra mest uppenbara, som familj och nära vänner. Det är också vyn utanför fönstret, de ständigt närvarande bergen. Den goda maten. Och den enkla kontakten människor emellan.

- Det finns förstås saker som är svåra i vårt land, men jag tycker om hur vi är mot varandra, att människor är väldigt öppna och gästvänliga. Det är för att vi var nomader och var beroende av andra människors gästfrihet när vi reste.

- Ibland känner jag att jag har nomadlivet i mitt blod, för jag kan inte stanna på en plats länge. När jag slagit mig till ro är nyhetens behag borta och så måste jag flytta igen. Därför gillar jag att vara i en liten världsdel som Europa. Här kan man lätt resa över en helg till ett annat land eller en annan klimatzon.

Med tanke på att hon redan bott två år i Göteborg, är det kanske dags att dra upp bopålarna igen när examen väl är avklarad i oktober. Men Jamilya känner sig faktiskt inte riktigt färdig med Sverige. Hon skulle gärna hitta ett arbete här, och få visum för att bli kvar ännu en tid.

- Jag känner mig väldigt bekväm här. Jag gillar idén med "lagom" om jag ska vara ärlig. Det är inte för mycket av något, och man känner att man är lika mycket värd som andra människor.

- Under sovjettiden var vi också alla lika i vårt land, men när Sovjet upplöstes kom pengar helt plötsligt att spela en väldigt stor roll och människor började skryta med sina tillgångar. Jag tycker inte om när människor i vårt land gör saker för att imponera på andra. Det gillar jag med Sverige, här tycks människor mer njuta av enkla saker.

- Jag tycker också om att folk är intresserade av sport och en hälsosam livsstil. Och att de är punktliga - om man bestämmer tid klockan 9 så kommer man klockan 9 och inte en timme senare.

 

AV Marie Oskarsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag