Med Arbetets söner och ways of the badass säger sig Martin Theorin ha velat skriva en propagandapjäs mot Sverigedemokraterna, som han uppfattar som ett hot mot demokratin.
Det är ovanligt klarar papper för att kommma från Martin Theorin. Visst brukar hans pjäser ha social och politisk tendens, fast ofta oklar vilken. Visst jabbar han gärna med provokativa repliker och halvt rumsrena punchlines, men ibland är det som om den egna förtjusningen över formuleringarna tar överhanden, varpå pjäsens tråd trasslar in sig.

Så är det inte denna gång – tvärtom är Arbetets söner... kanske Martin Theorins dramaturgiskt mest lyckade pjäs hittills, med två rollfigurer som utmanar och balanserar varandra och med flera oväntade vändningar i händelseförloppet som bonus. Theorins självpåtagna politiska tvångströja tycks, paradoxalt nog, ha varit till hjälp: den har koncentrerat problematiken och stramat åt karaktärerna, utan att de fölorat i komplexitet.
Arbetets söner... beskriver ett möte i en hiss mellan en överspänd Valand-elev, full av street-jargong och osmälta performanceidéer, och en pensionerad f d boxare och gråsosse som irriterar sig på att alibaba-gubbarna, dvs de muslimska invandrarna, håller på att ta över landet.
Hissen stannar mellan två våningar och männen tvingas se varann i vitögat, pröva sina egna och den andres argument och idéer.
Teater Pugilists husskådespelare Conny Hoberg gör pensionären, ungefär så som han brukar göra alkoholiserade rocksångare eller medelålders hustyranner: en ”go' gubbe”, tillika skitstövel, som säger vad han tänker (och ofta tänker rätt galet), spelat eller verkligt naiv, raljant och sentimental – förmodligen är även den här rollen skriven med tanke på Conny Hobergs speciella spelstil.

Men här finns denna gång också en annan ton, av eftertanke, insikt och äkta sorg. Utmanad av P-A Ericsons härligt valpige Valand-elev vänder Hobergs pensionär ut och in på sina egna åsikter och vice versa – slutscenen är den mest ömsinta Martin Theorin skrivit och ett stor steg på vägen mot en mognare dramatik.
Bland premiärpubliken fanns minst en f d kulturminsiter och ett f d socialdemokratiskt kommunalråd. Martin Theorin har aldrig haft svårt att få till dialog med näringslivets och politikens makthavare. Med Arbetets söner... kan han kanske bryta isen även gentemot de stora teatrarna.

Kristjan Saag
kulturen@gt.se