LÅngtråkig. Crime scenes är fylld av tomma och tama provokationer som inte blir mera utmanande bara för att de upprepas, skriver Nils Schwartz Foto: Ola Kjelbye
LÅngtråkig. Crime scenes är fylld av tomma och tama provokationer som inte blir mera utmanande bara för att de upprepas, skriver Nils Schwartz Foto: Ola Kjelbye

Tama provokationer

Publicerad

Nils Schwartz om en föreställning som i förväg fastställt vad som ska bevisas.

Jaha. Hur ska jag som manlig kritiker förhålla mig till en teaterföreställning vars enda idé är att visa upp ett kvinnligt kollektiv? Detta för att leda i bevis att kvinnliga kollektiv betraktas på ett annat sätt än manliga kollektiv. Det spelar ingen roll vad de gör, de kommer ändå i första hand att betraktas som kvinnor.

Det faktum att Crime scenes redan i förväg har fastställt vad som här ska bevisas är föreställningens problem, inte som köns­politisk tes utan som scenisk gestaltning. Om det ändå inte spelar någon roll vad man gör, kan man i princip hitta på vad som helst, om bra eller dåligt eller halvdant är ovidkommande.

Så här får vi se Carina Boberg, Marie Delleskog, Lisa Lindgren, Viktoria Olmarker och Caroline Söderström ta brottartag, hoppa hopprep, proppa munnarna fulla med apelsinklyftor, spela amatörmässig rock­musik, göra juckande kroppsövningar, dansa och sitta knäpptysta i tio minuter.

Vi får dessutom höra Caroline Söderström läsa högt ur en artikel om Madonna samt hela kvintetten växelvis föredra den text om "könade" individer och kollektiv som dessförinnan delats ut till publiken, varvid salongen fylls av ett kollektivt prasslande, av allt döma samkönat.

 

Jag är medveten om att min blick är manlig, men hur gärna jag än vill kan jag inte tycka annat att det här är en långtråkig och likgiltig förställning, fylld av tomma och tama provokationer som inte blir mera utmanande för att de upprepas.

Det mest positiva som kan sägas om föreställningen är att den inte är fullt så outhärdlig som den skulle ha blivit med fem manliga skådespelare. Till skillnad från Carolina Frände och Nadja Hjorton har jag egna erfarenheter av manliga kollektiv, som jag under perioder tvångsmässigt har anslutits till. Ser jag tre män i en klunga går jag numera över till andra sidan av gatan.

 

Men jag tvivlar på att det är särskilt meningsfullt att diskutera könsmaktsordningen utifrån så små kollektiv som enkönade grupper. I så fall skulle jag med min motvilja mot mansgrupper komma alldeles för lätt undan.

Det är själva könstillhörigheten som är den kollektiva kategorin, till vilken varje individ, man som kvinna, har att förhålla sig. Att ställa upp fem kvinnliga skådespelare på en scen för att i halvannan timme låtsas agera som en enhet bevisar egentligen ingenting. Inte ens om alla hade klätt ut sig till män.

I synnerhet som de nöjer sig med att snitta upp ett antal apelsiner och inte hela manssläktet.


 

Nils Schwartz ((tecknad))
Nils Schwartz ((tecknad))

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag