SÖNDAG. Det är med sorg jag lägger ut min julgran till försäljning på Facebook. Men ingen vill köpa den, trots en rejäl rabatt. Kan möjligen bero på att barren levereras separat.
En vilodag fylld av aktiviteter. Barrsanering, kulplockning, lammstekstrolleri, matbordsslipning, Milan-Inter-tittning, gitarrvibratoträning och en långpromenad runt Gunnebo. Det var där jag spräckte en utsliten jeansgren när jag stretchade mot en parkbänk. De förbipasserande tittade äcklat mot mig. Missuppfattade väl ljudet.
MÅNDAG. Firar födelsedagen med att gå upp klockan två på natten för att se på Golden Globe-galan. En kombination av kärlek till Ricky Gervais och åldersförnekelse. Och hellre en gyllene glob mitt i natten än en svensk idrottsgala på bästa sändningstid.
När jag kommer hem från Bergakungen och
Hamilton i skymningen är det sociala nätet fyllt av hat och förakt mot hästpojken som vann och Nicke Borgs slakt av
London Calling. Det twittras och statusuppdateras med en outtröttlig frenesi och jag tror att jag för första gången riktigt insett vilken digital åsiktsgeggamoja världen har blivit. Och ja... jag är en lika god kålsupare som alla andra. Dumma, dumma ditten och datten.
TISDAG. Hade svårt att engagera mig i Benke Ohlsson maratonlånga klagosång över kulturvänsterns förtryck. Men skulle kunna skriva åtminstone hälften så långt om hur självklart det var för Göteborgs samlade förståsigpåare att spy lisebergskaningalla över pariserhjulet vid Operan.
Har inte åkt själv och det är möjligt att intäkterna varit för låga - men jag har dagligen älskat den runda formens brott mot lådtristessen, den makligt snurrande rörelsen i en statisk stadsmiljö och den vackra och stämningsfulla belysningen. Men nu monteras härligheten ner. Nu kan ryggmärgsgnällarna andas ut och den 100 procent meningslösa rondellmarken återställs till sin ursprungliga flathet.
Tack för den tid som varit, du föraktade Hjul. Gömmer bilden av dig i mitt hjärta.
ONSDAG. Bestämmer mig för att väcka omvärldsuppståndelse och tar på mig en slips. Det funkar.
Ser rubriken "Värmland försvinner" och skrockar hånfullt. Värmlands län kanske kan försvinna in en uppsvälld VG-region, men landskapet ska nog stå pall. There will always be a Varmland. Ni kan släppa en atombomb i höjd med Deje och vi kommer ändå att äta nävgröt, koka brännvin, dreja krukor, trimma bilar, skriva poesi, jaga älg och spela rockabilly.
TORSDAG. Är klarvaken redan vid 04 och försöker somna om med hjälp av datorn. Men då flashas det från USA om Springsteens nya singel och jag får leta upp hörlurarna i stället.
Ägnar dagens ljusa timmar åt expertföreläsningar om vindkraft på Chalmers och är väl lite utvakad, men inte värre än att jag stärks i min tro. Svaret, mina vänner, blåser i vinden.
Kring slottet viner det kuling i största allmänhet. Både historiskt unken och nattklubbsstyv. Inte konstigt att de hela tiden vill ha höjt apanage.
FREDAG. Blir så trött på nedmonteringar av pariserhjul att jag bokar en resa till Paris. Här ska slås runt på Sacré-Coeur.
LÖRDAG. Men först en blank dag med alla möjligheter. Kanske efterträder jag Juholt. Eller också ligger jag bara kvar i sängen med två varma katter och en kopp kaffe. Oddset på det senare är lägre.
Peter Wennö
kulturen@gt.se
