Ett stycke bohuslänsk granit, exempelvis en trevlig solbelyst klippa strax utanför Fjällbacka, kan kanske kännas stadig att stå på. Men det beror på vad man jämför med. Finns det ett stycke gnejs bredvid skulle man stå stadigare på den, statistiskt räknat.
Gnejsen är mycket äldre än graniten, den har legat längre på samma plats.
Men å andra sidan. Ett stående på samma fläck, för tre miljarder år sedan hade inte gett utrymme för dagdrömmeri heller. Det var då den Fennoskandiska urbergsskölden bildades.
Då ingick Bohuslän i den så kallade sydvästra gnejsprovinsen, namngiven i efterhand eftersom ingenting levande då fanns på jorden som kunde tänka. Som man förstår på namnet bestod klippan då inte heller av granit, utan av gnejs. Här låg en hel bergskedja av gnejs som gjorde att landkonturerna var förvrängda. Bohuslän skulle inte ha gått att känna igen.
Ändå är platsen densamma. Solen försökte skina på den genom röken från vulkaner och vattenånga. Det fanns inget syre i atmosfären och i haven bildades de första levande cellerna.

På samma plats men nere i marken, långt under bergskedjan av gnejs, bildades den rediga bohuslänska graniten för 900 miljoner år sedan, flera kilometer ner i jorden, i en magmahärd som sakta stelnade. Den ursprungliga gnejsbergskedjan slets ner under årmiljonerna, och till sist såg den nybildade graniten dagens ljus.
Graniten trycktes ihop mellan öst och väst samtidigt som den stelnade och det gjorde att mineralerna lade sig i jämna plan, därför är granitsprickor ofta jämna och långa. Sprickorna uppstår i de plan som mineralerna är lagrade i.
För 280 miljoner år sedan låg Grönland vid Norge och tryckte på och ännu fler sprickor bildades. Sprickorna var små, sådana som man kan använda att kila ner en mugg i, men också stora, och när Grönland gled bort från Norges kust och trycket släppte vidgades sprickorna och bildade fjordar, vikar och dalar.
Där har graniten legat i stort sett hela tiden sedan dess. Människorna har använt den i alla tider. Framför allt till att bygga hus, vägar och broar av. Det första stenhuggeriet startades i Hunnebostrand 1864. Också Krokstrand hade ett stenhuggeri som nu är nedlagt. Stenar därifrån och från andra stenhuggerier i Bohuslän, går att återfinna över hela världen i byggnadsverk, fördämningar och kajer bland annat.
Inför tredje rikets förmodade seger beställde Hitler flera ton bohusgranit från Hunnebostrand. Men den ordern blev det inget av som man ju kan ana och i stället användes graniten till att bygga den badplats som kallas för Käringbadet.

Ann-Marie Ljungberg
kulturen@gt.se