LÖRDAG. 35 minuter in på söndagen står en sjöblöt Springsteen och tackar en sjövild spansk publik för tre timmars dans och allsång på Anoeta-stadion i San Sebastian. Blixtar, dunder och hällregn har inte lyckats dämpa entusiasmen och El Jefe själv har befunnit sig lika mycket ute i den naturliga duschen som under scentaket. Med gitarr och allt. Mycket snack om Springsteen och Ullevi – men det är i Spanien han får grytorna att koka som mest.

Några timmars sömn innan det bär av in till Bilbao och Guggenheim-museet. Arkitekten Fred Gehrys skapelse är som en designmässig uppercut. Man däckas av den titanplåtstäckta skulpturen till hus och allt som ryms där inne får finna sig i att lira andra­fiolen. Inte ens Hockneys enorma naturskildringar i gräll olja orkar stå pall. Bilder räcker inte. Åk dit.

MÅNDAG. Några alltför korta pintxosdygn i Baskien går mot sitt slut. Trixar hyrbilen ur hotellgarage, över gågator och i förvirrade omvägar ut till flygplatsen. Avrundar med 5-6 tapastallrikar på Bryssels flygplats, där jag också väljer bort tanken på den där 18-liters Chateau Cheval Blanc-flaskan i den exklusiva vinbutiken. Det får bli en låda vingummi i stället. Men hemma är bäst känner jag när väskorna är uppackade och skallen lagd på huvudkudden.

TIS Claes Borgström bjuder på gräslig statistik. Foto: Cornelia NordströmDAG. Claes Borgström kan verka lite disträ när han rotar bland sina manuslappar. Men när han lägger ifrån sig bunten med citat och fakta och pratar fritt är han vass, välformulerad, underhållande och engagerad.

Hör honom snacka social hållbarhet i allmänhet och jämställdhet i synnerhet på ett förmiddagsseminarium. Hans år som Jämo sitter i ryggmärgen och han bjöd på en gräsligt talande statistik:

Kvinnor utgör 70 procent av världens fattiga, utför 2/3 delar av allt arbete, tjänar 10 procent av inkomsterna och äger mindre än 1 procent av världens egendomar. Sjukt.

ONSDAG. Nationaldag och prins Daniel får beröm för att han säger att hudfärg inte har något med svenskhet att göra. Och det har han ju alldeles rätt i - även om vi, hans undersåtar, har en lite väl stor tilltro till att kungahusets medlemmar faktiskt skriver sina tal på egen hand. It's all showbiz, folks. Vi ska nog mest beundra när de inte stakar sig på flerstaviga ord.

Själv sysslade jag med gräsklipp, gräsräfs, hustvätt, vittvätt, golvsvabb, ugnstork och mattpisk. Man vill ju hålla Sverige rent på dess stora dag.

TORSDAG. GP har en bra artikel om Göteborgs invandrargrupper och var de bor. Minns hur jag för ett par dagar sen hörde stadsarkitekten Björn Siesjö med ilsken röst konstatera att "vi har lyft den här staden till en tekniskt centrifugerande segre­gationsstad." Alla inser problematiken, alla vill bryta trenden, men enligt Siesjö är det "mycket snack och lite verkstad."Nysvenskar från Irak och Iran är de största grupperna enligt artikeln, men det visste jag redan eftersom jag gjort gedigen research för att utreda logiken i att P4 dagligen och på bästa sändningstid har timslånga lokala program på finska. (Och nej, jag hittade den inte.)

FREDAG. Ser Polen-Grekland, öppningsmatchen i fotbolls-EM. Men inte på plats i Warszawa utan på Gamla Ullevi. En sån storbildsskärm skulle man ha hemma.

LÖRDAG. Firar mitt äldsta barn, som nu blivit så gammalt att jag får svindel.

Peter Wennö

kulturen@gt.se