Du har dissekerat bossens låttexter för att komma fram till vad de egentligen handlar om. Varför?
– Det är rätt många som gillar hans musik och sjunger med i hans texter utan att veta vad han sjunger om. Vad har han för syn på kärleken och förhållandet mellan två älskande?
– Jag hittade att han från början var en liten Bob Dylan med tusen ord i varje text som han senare renodlat. Han har gått från att mystifiera kvinnan till att bli mer självkritisk mot sig själv – ”The joke is on me” sjunger han.
Har analysen förändrad din relation till låtarna?
– Tidigare har jag dansat i hans låtar, men nu kan man säga att jag dansar mer i texten. De har en mycket hög litterär kvalitet, de är som noveller.
Finns det någon favorit?
– I boken gör jag en liten kvällstidningsaktig grej där jag har radat upp de enligt mig fem bästa låtarna. Så dem vill jag inte avslöja. Men Happy gör att jag inte slutar dansa. Sedan en låt som han spelat på Ullevi, Drive all night, med textraden ”When I lost you honey sometimes I think I lost my guts too”.
Är han över- eller underskattad?
– Jag tycker inte att han är överskattad, han är en av de allra största.
– För mig finns det tre stycken B:n, Beatles, Bruce och Bob Dylan. Jag har alltid gillat Bruce Springsteen, men det är nu först som jag förstår hur bra han är.
Så är han underskattad…?
– Nej, det tycker jag inte heller. Om du går ut på gatan i USA kan du inte träffa någon som inte gillar honom. Han verkar vara en good guy.
– Det är intressant att en kille från New Jersey utan någon större utbildning kan formulera de djupaste, djupaste känslorna hos människan.
– Ibland kan jag lyssna på texterna och tänka; Det där visste jag inte om mig själv. Jag har aldrig varit på hans konserter och blivit besviken… och då är jag rätt grinig av mig.

Lisa Jakobsson
kulturen@gt.se