Molière, Tjechov, Holberg, Goldoni...Gunnebo Sommarteater satsade på klassiska komedier de första åren, och med skådespelare som Kent Andersson, Lasse Brandeby och Claes Malmberg var succéerna givna. Sedan 2009 har man spelat moderna klassiker: ett par brittiska komedier och Ralph Benatzkys operett "Vita Hästen", stycken som i Anders Aldgårds regi, översättning och bearbetning och med Claes Malmberg som primus motor i två av dem varit riktiga fullträffar. Även i år verkar förutsättningarna goda: en kritikerrosad brittisk scenversion av 50-talsfilmen "Ladykillers" (Alec Guinness, Peter Sellers), återigen Claes Malmberg i den manliga huvudrollen och, i år, Ulla Skoog i den kvinnliga, assisterade av bl a Gunneboveteranerna Stefan Ljungqvist, Ulf Dohlsten och Dag Malmberg och med Ola Forssmed som återvändande gummigubbe (han var med även 2010).

Det är skådespelare som kan konsten att spela god komedi, som vet exakt hur länge man kan suga på en god replik, som är lika skickliga fysiskt som verbalt, från ögonbrynen ned till fotknölarna. Storyn är också vattentät för en komediscen: fem musiker hyr in sig hos en gammal dam för att öva till en konsert. I själva verket är de gangsters som planerar ett bankrån, vilket naturligtvis leder till ett otal missförstånd och förvecklingar som på Gunnebo skickligt arrangerats i ett öppet scenrum med full insyn i såväl huset salong som i skurkarnas "övningsrum".

Så varför blir det aldrig riktigt roligt i år? Varför slår det inte gnistor om Claes Malmbergs storskrävlande Professor Marcus när han, slugt men gentlemannamässigt, för den stackars Fru Wilberforce bakom ljuset? Och hur kommer det sig att Ulla Skoog i sin fina, lågmälda gestaltning av den gamla änkan verkar så ensam på scenen, så orelaterad till de andra? Och varför smakar inte de goda replikena så som de brukar när Claes Malmberg, Dag Malmberg eller Ulf Dohlsten sugit färdigt på dem?

Kanske för att de inte är så goda, trots allt. Jag har inte läst Graham Linehans engelska originalmanus men jag misstänker att hans vitsar är fyndigare och hans bildspråk rikare än det som presenteras på Gunnebo-scenen i år. Översättningen är gjord i Mölndal, står det i programbladet, inte utan viss stolthet. Ja, på Gunnebo, rentav, av slottets administrativa personal!

Det är, med förlov sagt, en mycket ovanlig besparingsåtgärd i konstnärliga sammahang, och, är jag rädd, en av förklaringarna till att "Ladykillers" aldrig lyfter, låt vara att Claes Malmberg och Lennie Norman sedan bearbetat den svenska texten.

Men, för all del, efter ett par år med komedi i toppklass har Gunnebo Sommarteater skruvat upp förväntningarna. Små-roligt har man, drar på munnen gör man, men tårar i ögonen och ont i magen av skratt får man dessvärre inte i år.