GT Kulturs krönikör Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSENGT Kulturs krönikör Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
GT Kulturs krönikör Marit Kapla. Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Från "The square". Foto: TriartFrån "The square". Foto: Triart
Från "The square". Foto: Triart

Så kan en man återupprätta sin heder

Publicerad

Marit Kapla om lärdomen efter "The square".

Göteborgsregissören Ruben Östlunds nya långfilm "The square" är två timmar och 22 minuter lång. Det händer massor. Kanske så mycket att filmens sociala satir och spektakulära smäll stjäl uppmärksamheten från de mer subtila innehållsdjupen. Men i ljuset från filmens slutscen framträder filmens poäng.

Filmen handlar om konsthallschefen Christian, fenomenalt spelad av den danske skådespelaren Claes Bang. En morgon blir Christians mobiltelefon snodd av bedragare på gatan och hans kollega spårar den stulna telefonen till ett höghus i ett miljonprogramsområde. Christian kör dit i sin blankpolerade Tesla och lägger samma brev i alla brevlådor. Istället för att konfrontera personerna som bor i huset en och en, anklagar han samtliga invånare för stöld.

 

På konsthallen ska snart en ny utställning öppna. Den heter ”The square” och förmedlar humanistiska värderingar om allas lika värde. Två unga PR-experter förklarar tålmodigt för konsthallspersonalen att presentationstextens formuleringar är hopplösa. I dagens medieklimat konkurrerar en konstutställning om uppmärksamheten med det senaste terrordådet. Det gäller att ta till motsvarande effekter för att höras i bruset.

När eftertexterna började rulla sitter jag och tänkte på Ruben Östlunds förra film "Turist". Precis som "The square" slutar den med en scen där den manlige huvudpersonen är tillsammans med sina barn. I "Turist" vågar pappan visa sig mänskligt skröplig inför dem genom att göra det mest förbjudna och röka en cigg. I "The square" har han redan visat sig mänskligt skröplig i överkant, och återupprättar i stället sin heder genom att för första gången i filmen ta ansvar för sina egna handlingar. De människor han behandlade som en ansiktslös massa i filmens början, möter han nu en och en.

 

LÄS MER - Jonas Holmberg: Ruben Östlund ägnar sig åt kreativ förstörelse 

 

Första gången jag såg "The square" verkade slutet så överdrivet ljust att jag undrade om det var ett cyniskt skämt. Men när jag nu erinrar mig slutet i "Turist" framstår det tvärtom som filmens uppriktigt menade förslag på framtidsstrategi. Det Christan gör med sina barn som vittnen verkar för betydelseladdat för att avfärdas. 

"The square" innehåller ett pärlband av vällustigt underhållande poänger på vår absurda samtids bekostnad. Efter första tittningen fastnade jag i analys av enskildheter, men gång två ser jag i stället två handlingstrådar som representerar, som i en låttitel av Bob hund, ”ett fall och en lösning”. En som håller upp samtidens djupt problematiska dubbelexponering av privilegier och lidande, där människor tycks fastlåsta i förutbestämda roller och somliga lever sina liv som om de inte riktigt är där. Och en där huvudpersonen slutligen kliver över gränsen, ut ur sin egen värld och in i andras. 

Han är i desperat behov av nya handlingsmönster, i smärtsam otakt med tiden. Det som på engelska heter ”square”.

 

Marit Kapla

Marit Kapla är krönikör på GT:s kultursida och redaktör för Ord&Bild.

Relaterade ämnen
GT kulturen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag