Så förunderligt kom svenskan till Georgien

Publicerad
SÖNDAG. Jag var på ett författarseminarium i Georgien för tre år sedan och fick höra en så märkvärdig historia om hur svenska språket kom till Tiblisi. Det var förläggaren Bakur  Sulakauri som blivit besatt av Karlsson på taket som barn och med rysk-svensk ordbok bredvid sig börjat uttala texten på svenska!
Med hjälp av en finlandssvensk kvinna, gift med en rysk militär, hölls intresset vid liv, och till slut hade Sulakauri mot alla odds lyckats lära sig flytande svenska och började undervisa. I dag finns en snabbväxande skara av svenskspråkiga i Tiblisi, svenskundervisning och Centrum för studier i svenskt språkliv och kultur.  Det är en historia från det krigsdrabbade Georgien som inte står att läsa i tidningen i dag.

MÅNDAG. Okej, okej, Sanna Kallur stöp i backen och ännu en gulddröm grusades. Men världsmästare i skuldöverföring är vi lik förbannat. Allvarligt. Måste all frustration tas ut på den där SVT-reportern som intervjuade Kallur så inkompetent och hjärtlöst? Kan vi inte bara köra näven i väggen eller enkelt konstatera att det var tråkigt att hon föll.

TISDAG. I dag finns en intressant artikel om det som kallas hög- och lågkultur i Aftonbladet. Det är Stefan Ingvarsson som svarar på förläggaren Svante Weylers Högt och lågt i Expressen (15/8 2008) under rubriken Djupt och klibbigt.
Hur förhåller sig den smalare kulturen till den bredare?
Weyler menar att det höga i dag är så attackerat av det låga att det är bekymrande. Ingvarsson å sin sida hävdar att det viktiga är att verka för en djupare analys av såväl Birgitta Trotzig som countrymusik.
Själv tänker jag att det mycket är en fråga om retorik. Om man, som Weyler och Ingvarsson, vill motverka tomt prat i det offentliga rummet, är det nog läge att söka nya sätt att tala om kultur.

ONSDAG. Läser i tidningen om en fototävling i Härryda kommun där vinnaren får en trerättersmiddag och, som sur grädde på desserten, snos på sin upphovsrätt till bilden.
”De flesta blir väldigt glada om deras bild används i någon broschyr”, säger informationschefen Mari Turos. Jaha, okej, men i sådana fall, varför stoppa där? Säkert finns det många händiga människor som tycker det vore kul att få komma till kommunhuset och greja med rören lite grand.
Om det skulle behövas en rörmokare.

TORSDAG. Jag brukar sucka när jag ser barn reagera på McDonald’s skylt med spontana glädjeskrik. Men min reaktion på Ikea-katalogens ankomst i brevlådan är ganska lik. Jag blir spontant på bättre humör och börjar gnola på någon schlagerdänga.
Vilken är hemligheten? Är det de där katalogbilderna på de fina hemmen som inte bär ett spår av vardagens små eller stora problem, där alla vassa föremål, söndergråtna näsdukar, tomflaskor och mediciner är undanstoppade i prisvärd Ikea-förvaring?
Det skulle inte förvåna mig. De är oemotståndliga, ju.

FREDAG. Det är den största och skiraste mjukisapa jag sett. Nästa lika stor som barnet som har placerat den på pakethållaren och med triumferande min leder hela ekipaget mot skolan. Jag tänker att ett barn som så obekymrat rullar in en skär jätteapa på gården måste känna sig nöjd och trygg i sin skola. Och jag tänker på vad Anna Larsson skrev i en krönika i SvD i dag, apropå detta med skriftliga omdömen: ”Den avgörande frågan är vem det är som står där framme vid katedern fem dagar i veckan. Tycker hon om barn? Orkar han se barnen som individer?”

LÖRDAG. Joyce Carol Oates nya novellsamling Vredens änglar har legat irriterande oläst på skrivbordet hela veckan. Nu är det dags.

Malin Lindroth
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag