För mig kommer Kulturkalaset alltid att vara Göteborgskalaset. Jag måste rätta mig själv varje gång, det där namnbytet är helt enkelt inte lätt att vänja sig vid. När jag var sexton-sjutton var kalaset en av sommarens höjdpunkter, då sprang jag och mina kompisar runt på Bananpiren och lyssnade på allt som erbjöds, vi fullkomligt slukade musikutbudet och vältrade oss i sommarkänslor.
Allt har liksom svällt sen dess. Går man in på hemsidan och programmet så finns det flikar för aktivitet och sport, barn och familj, kultur... och musik förstås. Det tar mig flera timmar att gå igenom kultur-delen där man lätt kan virra bort sig i programpunkter som Workshop i graffiti knitting,Diskreta ljud och Kulturshock.
Göteborgskalaset eller Kulturkalaset – lite olika namn, lite olika saker. För mig kommer kalaset alltid att förknippas med musik. Det görs väldigt tappra, och ibland bra, försök att vidga utbudet. Det ska finnas något för alla. Men jag minns hur upprörd jag var första året som Kulturkalaset anordnades; färre och sämre artistbokningar. Nu börjar man efter några år hitta en balans, och i och med att Kulturkalaset sammanfaller med eller följer direkt på Way out west är det tur att kalaset successivt har breddats.

Men ibland undrar jag; vad vill göteborgarna själva med kalaset? Är det någon som vet? Jag har hört kulturintresserade som fnyst åt den så kallade kulturen på kalaset och hävdat att de hellre går på kulturnatta senare i höst. Jag tror att det för många är slumpen som avgör vart man går och vad man ser under kalaset.
Men det finns en del spännande programpunkter och guldkorn, även i kultur-kategorin. Det finns verkligen något för alla. Efter att ha känts lite ointressant i några år är Kulturkalaset återigen relevant. Ironiskt nog, eftersom jag kommer att missa så gott som hela härligheten. Men hade jag kunnat så skulle jag gå på Bruce Springsteen-utställningen, operan Don Giovanni på Bio Roy och utforskat den uppblåsbara utställningslokalen The Big M. Bland annat.

Adrianna Pavlica

adrianna.pavlica@gt.se