Vore det inte för de livsfarliga plåtschabrak som dominerar platsen, skulle man numera kunna hålla sina föreläsningar i ekonomisk teori nere på Drottningtorget. Det nya Hotel Post har blivit den perfekta demonstrationen av hur produktivkrafternas utveckling samspelar med institutionerna i överbyggnaden.
Under de sista decennierna har den snabba teknikutvecklingen gått hårt fram i kvarteren runt Centralen. Ett helt stadsparti lämnades åt sitt öde när bil-, mc-handlare och bryggeriet flyttade ut mot ring-lederna. Men värst av allt slog förändringen till vid själva torget. 1910-talets monumentalbyggnad över den nationella kontrollen av infrastrukturen hade i början av 2000-talet förvandlats till den mest otidsenliga byggnad som överhuvudtaget gick att tänka sig,
Lyckligtvis hade globaliseringen en lösning på platsproblemen. Knappast någon bransch växer lika snabbt som "besöksnäringen". Företagen har förlorat sin lokala identitet och resandet faller oavbrutet i pris. Vi har gått in i det upplösta rummets samhälle, och i Göteborg fördubblas antalet gästnätter var femtonde år. Vi behöver minst 200 nya hotellrum om året. Står man nere på torget ser man produktivkrafternas utveckling med blotta ögat: överallt nybyggda eller helombyggda hotell. Resandet skapar tusentals arbeten.
Vi har dessutom haft extra tur, för Bohuslän och Göteborg dras för varje år som går närmre Europas mest expansiva ekonomi. Norge flyter ju runt på ett lager av olja, och de enorma pengamängderna har till råga på allt skapat en alldeles säregen norsk arkitekturstil, som vilar tungt på fundament av granit och kristall.
I ljuset av dessa ekonomiska och tekniska möjligheter väntade posthuset bara på att en visionär norsk entreprenör skulle passera förbi.
Sedan återstod bara att visionen skulle brytas mot vår institutionella överbyggnad. Här i Sverige och Göteborg råder ju minst av allt någon brist på lagar, regler och normer om vad som är god och dålig smak.
Det har gått sex år sedan Petter Stordalen presenterade sin vision för det förändrade posthuset. På den tiden hade den nya högdelen av huset fortfarande 17 våningar, och trots att alla experter med god smak alltid brukar framhålla att det viktiga alls inte är om hus är höga eller låga blev det som vanligt "skyskrapan" som kom i centrum av debatten. Det fanns gott om regler att hänvisa till, och länsstyrelsens luftiga yttrande om hur riksintresset riskerade att skadas är väl värt att begrunda:
"Den 'befästa handelsstadens' lugna inneslutning kan fortfarande anas i blickfånget från Kämpebron. Från denna punkt finns en unik möjlighet att i tanke och fantasi göra sig en föreställning om stadens ursprungliga inneslutning och historiska utveckling som accentueras i gryning och kvällning.
I vissa stunder uppträder ett närmast meditativt lugn som underbyggs av den obrutna taklinjen som sluter stadsrummet åt öster med en vilsam horisontalitet som ramar in himlavalvets ljusspel som en kvalitet i stadsbygget.
Upplevelsen av inneslutning är starkt beroende av Posthusets visuella funktion som neutral murvägg i blickfånget."
När jag nu vandrar runt där nere vid Kämpebron och inne i huset känner jag mig positivt överraskad. Jag saknar de fyra nedsågade våningarna, och kan känna mig lite främmande för det norska överdådet. Men vi har fått 500 nya hotellrum, och ett monumentalt hus har både återfått en funktion, samtidigt som det blivit en tydlig markering i stadsbilden.
Men det jag tycker allra bäst om är att så mycket av visionen ändå överlevde nedmalningsprocessen. Vår ganska uttjatade horisontallinje bryts från en mängd olika utsiktspunkter av ett nytt torn med starka drag av norsk nymonumentalism. Jag gillar den nya spänning som finns i stadsrummet, men allra mest tycker jag att det nya posthuset kan ses som mått på vår förmåga att växa och förändras. Den dryga norska miljarden har skapat en överdådighet som drar Göteborg framåt, och som höjer ribban i stadsutvecklingen framöver. Eftersom vi i hög grad faktiskt är de obyggda stadsdelarnas stad är huset en debattinjektion som lindrigt sagt behövdes.
Jan Jörnmark
kulturen@gt.se
