SÖNDAG: Malmö Comedy Festival arrangeras för femte året i rad.
När Malmös comedy-nestor Lena Frisk bad mig medverka svarade jag glatt (men något opassande) att jag kommer som ett skott. Nu står jag där, i finaste gå bort-skjortan, och känner mig mindre glad över att endast se två ytterligare göteborgare bland drygt sextio komiker.
Manfallet kan ha många orsaker, men jag drar mig till minnes att en profil i en viss morgontidning ofta och gärna deklarerar att Göteborg behöver ett humormuseum. Det kan väl inte vara så att Göteborgshumorn har blivit museal i den mening att den blockerar nya, utmanande krafter? Det kan väl inte vara därför som fyra lovande ståuppkomiker under senare år har flyttat till Stockholm?
Jag bara frågar. Att kvinnor tyvärr är underrepresenterade i humorvärlden visste vi redan, men göteborgare...!?
MÅNDAG: I dag skulle Olof Palme ha blivit åttiofem år. Om han fått leva. Det får mig att tänka på Haruki Murakamis roman 1Q84, där handlingen utspelas i en parallell värld. Alla vardagliga skeenden pågår till synes som vanligt, men små förskjutningar vrider tillvaron i en ny riktning. Huvudpersonerna har lämnat 1984 och hamnat i 1Q84.
Hur skulle år 1Q86, då Palme fridfullt lämnade bion och gick hem, ha sett ut? Och åren därefter? Skulle vi ha sluppit vinstdrivande vårdbolag som snålar med blöjor och låter gamla svälta? Skulle skolvärlden präglas av pedagogiska föresatser snarare än av resursbrist och riskkapitalbolag? Eller skulle sossarna slutligen ha skapat ett Sverige nästintill identiskt med det som nu styrs av Alliansen?
Den roman som ställer sådana frågor skulle jag gärna läsa. Handsken är kastad.
TISDAG: Tvättdag. Kulört fyrtio, kulört sextio, vittvätt, ylletvätt. Gurkmajonnäsfläcken på gå bort-skjortan vägrar dock gå bort. Var är programmet för fylletvätt?
ONSDAG: Springer i rysskylan iförd sommartights. Kommer hem och har i princip förvandlats till kvinna. Ett inkommande mejl om Midnattsloppet, som går av stapeln den 25 augusti, ger dock hopp om värme och återställda kroppsfunktioner.
I mejlet finns bland annat en karta där man ser att årets bana går runt Linnéstan och omsluter undertecknads bostad. Nu kan jag lugnt natta sjuåringen, pilla bort navelludd och ta en tupplur framför Wallander del 7698 innan det är dags att bege sig till startområdet.
Tack för omtanken.
TORSDAG. Från mitt arbetsrum ser jag filmfestivalbesökarna vandra till och från Draken i den stränga kylan. Den här vyn blir veckans enda "film" för min del. En stillastående dokumentation av människor i rörelse. Andy Warhol in memoriam.
FREDAG: Hemspråkslunch. En gång i månaden ses jag och min norske vän Morten i ett desperat försök att underhålla modersmålet. I dag pratar vi om hotellkungen Petter "Glenn" Stordalen, som har hyllats rätt så okritiskt av göteborgarna.
Kärleken är ömsesidig. Norges svar på Willy Wonka har sagt sig ha en svensk själ i en norsk kropp, och orsaken är förstås att den svenska entreprenörsverksamheten erbjuder mindre friktion. Att riva ett hus, att bygga ett nytt, att dämma upp en älv eller dra en kraftledning; i Norge är det sega processer där ALLA vill påverka. Här är det mer av stillatigande samtycke.
Klart att det är lättare att vara kapitalist i Sverige.
LÖRDAG: Går på premiären av Lady Macbeth från Mzensk och bekräftar därmed den statistik som säger att operapubliken består av vita, medelålders människor från Linnéstan. Hoppas de andra Linnéborna har överseende med gurkmajonnäsfläckar.
