Anci Sandell började som musiklärare, men väldigt tidigt upptäckte hon att musik kan ha flera olika kvaliteter.
– Jag blev fascinerad av att man kan använda musiken på andra sätt än rent pedagogiskt. Jag arbetade på en särskola och många barn hade begränsade kommunikationsmöjligheter och var känslomässigt avskärmade och jag började använda musikens andra kvaliteter för att kommunicera och samarbeta med barnen.

Vid ett tillfälle arbetade Anci Sandell med en flicka i tioårsåldern som var känslomässigt avskärmad. De improviserade på pianot tillsammans och efteråt frågade Anci Sandell hur flickan tyckte att det lät, om hon kunde hitta någon association.
– Hon sa att det var en musik som var nära. ”Det är som när man knäpper händerna. Tätt sammanflätad. Nu har jag fått en ny vän.”

Nu har Anci Sandell under många år använt sig av musik och improvisation i sitt arbete med barn som har olika former av funktionshinder och psykosocial problematik.
– Med musiken har terapeuten möjlighet att ”följa med” patienten på en ickeverbal nivå och därmed möta denna i den verklighet och på den känslomässiga nivå personen befinner sig.

Man vet att vi påverkas av musik rent fysiskt. Det handlar om hjärtverksamhet, andning, blodtryck och stresshormon, sådant som man kan mäta. Men den känslomässiga upplevelsen av musik är svår att mäta. Den försöker Anci Sandell komma åt med sin kommande doktorsavhandling ”Musik för kropp och själ”.
– Det går väldigt fort när man använder musik. Det är för att musik tar sig förbi våra försvar. Mot musik kan man inte försvara sig med ord. Den upplevelse man har är sann för en själv och ingen annan kan komma och säga att den är fel.

I Anci Sandells arbete gäller det att vara följsam och lyhörd. Hon skapar en situation där hon och ett enskilt barn, eller en grupp av barn, använder musik. Tillsammans improviserar de och det kan leda fram till en stämning eller en känsla, som i sin tur kan leda fram till att de målar en bild eller skriver en dikt som fångar stämningen.
För ungdomarna med psykosociala problem resulterade det ofta i känslan av att de hade gjort något bra, att de hade lyckats och blivit sedda.
– Jag tror ibland att musiken har väckt en känsla som de kan uttrycka. Musik kan ta fram känslor hos barn som kanske är nya för dem. Man kan få dem att ta upp funderingar som de kanske aldrig har pratat med någon vuxen om. Musiken blir en bro mellan den inre och den yttre världen kan man säga.

Ett musikfritt samhälle tror Anci Sandell inte är möjligt.
– Musik har använts i läkande syften sedan antiken. I bibeln står det om hur David spelade för Saul så att han skulle bli lugn.
Och barnen tror att hon mest roar sig. Vad gör du när du jobbar, brukar de ibland fråga henne.
–  De tror att jag bara leker, säger hon.

Ann-Marie Ljungberg
kulturen@gt.se