Dan efter "Jerusalem" på Världskulturmuseet i Göteborg.
Elisabeth Ohlson Wallins utställning blev en succé.
Inga hot har framförts mot vare sig museet eller fotografen och inga incidenter har inträffat på museet. Och trots det lilla formatet (bara 14 bilder), den korta visningstiden (tre veckor), entréavgift (för övrigt är allt gratis), säkerhetsåtgärderna (metalldetektorer, vakter) har 6 500 personer sett utställningen. Det ska jämföras med den påkostade och betydligt större vodooutställningen som drog 20 000 personer under en mer än fem gånger så lång utställningstid.
Detta vill man gärna prata om på Världskulturmuseet i dag. Men museets katastrofala hantering av utställningen från det bilderna togs i Jerusalem i påskas och fram till vernissagen förra månaden vill ledningen helst förtiga, trots att GT:s avslöjande nu diskuteras ända upp i riksdagen.
•  Hur museet testade bilderna på utvalda religiösa företrädare innan man vågade fatta beslut.
•  Hur man först tackade nej till utställningen, men fick backa efter massiva protester i medierna mot beslutet.
•  Hur museichefen efter polisens larm om att utställningen kunde vara ett hot mot rikets säkerhet försökte förmå Elisabeth Ohlson Wallin att stoppa utställningen i stället för att själv ta ansvar för ett sådant beslut.
•  Hur museichefen upprepade gånger ljugit om vad han sagt och vilka beslut han fattat.

Ett världskulturmuseum som av rädsla inte vågar visa en utställning om förtryck. En museichef som inte vågar ta ansvar för obekväma beslut. En konstnär som utsätts för okristliga påtryckningar av den som borde vara hennes största stöd.
Statens museer för världskultur får ett tufft jobb med att putsa upp ett så skamfilat rykte. Efter sista seminariet den 16 december påbörjas en oberoende undersökning av museets sätt att hantera "Jerusalem". Förhoppningsvis kommer den med både analys och förslag på åtgärder.
Under tiden vandrar "Jerusalem" vidare. Malmö museer backade ur, men i Skövde och Växjö finns andra modiga museichefer som vågar visa bilderna.