Skillnader. "Det finns mycket tystnad i Sverige. I Haiti träffas man - dansar, festar, umgås. I Sverige hälsar inte ens grannen i trappan", säger Marie Paule Colas Alarto och Nahom Mondélus, två göteborgare från Haiti.
Skillnader. "Det finns mycket tystnad i Sverige. I Haiti träffas man - dansar, festar, umgås. I Sverige hälsar inte ens grannen i trappan", säger Marie Paule Colas Alarto och Nahom Mondélus, två göteborgare från Haiti.

"Måste lämna sitt land för att lära känna det"

Publicerad

En stad blir aldrig större och rikare än de människor som bor där. Bland Göteborgs drygt 534 000 invånare finns folk från nästan alla jordens länder. Möt dem i GT-kulturens serie "Hela världen finns i Göteborg".

I dag Nahom Mondélus och Marie Paule Colas Alarto, två av elva göteborgare från Haiti.

De är ett omaka par, Nahom Mondélus och Marie Paule Colas Alarto. Och ett par endast i den mening att GT har sammanfört dem för ett samtal om deras gemensamma hemland.

Marie kom till Sverige 2010 - året då Haiti drabbades av den ödesdigra jordbävningen - och hon strävar fortfarande efter att erövra språket. Nahom är en välformulerad sjuttioåring med trettiosju år bakom sig i Sverige. Språket har han erövrat till den grad att han har skrivet en bok på svenska om Haitis historia och utveckling: "Haiti - mitt älskade land".

De olika förutsättningarna präglar naturligtvis samtalet, men den grundläggande känslan när vi ses i Maries kök är ändå en ömsesidig respekt mellan den äldre och den yngre. Marie bjuder på haitiska piroger (det heter paté i Haiti, men har inget med svensk paté att göra). Hennes oemotståndligt charmiga fyraåring sitter med vid bordet, en tv med nyheter från CNN (ljudet nedskruvat) står på i bakgrunden och det hela är mycket hemtrevligt.

- När jag kom till Sverige var det som turist, berättar Marie. Men sen träffade jag min blivande man, som är svensk. Vi flyttade ihop och i september 2012 gifte vi oss.

Mötet med det nya landet har i stort sett gått bra. Lite besviken är hon över att den haitiska gymnasiekompetensen är noll värd i Sverige.

Å andra sidan älskar hon utbildningssystemet, där hon inte behöver vara rik för att erövra de kunskaper som krävs. Sjukvården, däremot, lever inte upp till sitt goda rykte. Som invandrare i Biskopsgården upplever hon väntetiderna som orimligt långa.

- Sverige är på väg att utvecklas i amerikansk riktning, kommenterar Nahom. Folkhemstanken har övergivits. Men jag är samtidigt oerhört tacksam över att få leva här. Det räcker att jämföra med problemen ute i världen. I Haiti, i Gaza. Man önskar att alla hade samma tillgång till vatten, elektricitet och vård. Resurserna måste fördelas och det räcker inte att be till Gud. Världsproblemen når även hit.

Sitt första möte med Sverige fick Nahom som utbytesstudent under universitetsstudier i Frankrike. Sedan, efter att han mött sin blivande svenska fru, blev Lund hans hemstad. De skildes efter några år, men han blev kvar i landet och är numera gift med en finsk göteborgare.

Hur var dina första intryck av Sverige?

- Jag hade en positiv förhandsbild, och det var nog tack vare Björn Borg, som var den främsta Sverige-ambassadören på den tiden. Sen syntes det att Sverige fortfarande var ett relativt fattigt land, men med en tydlig plan, en struktur. För varje år blev det sociala skyddsnätet mer utbyggt, för varje år kom en ny bit motorväg. Volvo och Saab gick framåt och den allmänna känslan var att det fanns en duktig ingenjör bakom det här landet.

För Marie var förstaintrycket annorlunda, men även hennes förhandsbild var positiv:

- När jag lämnade Haiti ville alla bort därifrån, men "varför just Sverige" undrade många. Men det var inte så konstigt. Jag hade kollat på nätet och fått veta mycket av Sten Källman.

Sten Källman är musiker, pedagog och ett betydande namn inom 70-talets folkproggsvåg. Han har bott och varit verksam i Haiti och Nahom berömmer honom för hans stora engagemang.

Marie instämmer.

- Av Sten fick jag veta att här kan man leva i fred och skaffa en utbildning. Han hade rätt - Sverige är ett tolerant land.

Nahom kan dock vittna om att kulturmöten sällan är friktionsfria:

- Det har haft sitt pris. Jag har blivit bemött av attityder som att jag skulle vara en vilde som kom direkt från djungeln. Men jag säger till varje nyanländ jag möter: "Försök utbilda dig, lär språket. Det betyder inte att du tappar det du har med dig hemifrån, utan tvärtom att du kan göra det till en tillgång."

Vad är svenskarnas främsta särprägel?

- En typisk svensk är som min man, säger Marie. Han är tystlåten, och så älskar han potatis och pasta. Och Volvo och husvagn och sin semester och sin kärnfamilj.

Är svensken blyg?

- Ja, här finns så mycket tystnad. Varför är det så? I Haiti träffas man - dansar, festar, umgås. I Sverige hälsar inte ens grannen i trappan? Är det rasism, undrade jag i början.

- I regel inte, inskjuter Nahom. Svenskarna vill dela med sig men är konflikträdda och garderar sig genom att inte visa känslor. De kan inte öppna sig utan nån form av stimulans, och för den som garderar sig hela tiden behövs det bara lite stimulans för att han ska vända totalt. Då tappar han lätt kontrollen, och sen skäms han.

Men det är inte bara attityder utan även rent praktiska saker som kan krångla till det, menar Marie:

- Det var svårt i början med min man. Maten till exempel. Kan man äta med fingrarna ibland eller måste det alltid vara kniv och gaffel?

- Ja, säger Nahom. vi måste fortsätta arbeta för ömsesidig respekt. Det är tack vare kulturmötena som jag kan säga att jag har blivit en mer tolerant människa.

Ändras synen på hemlandet såhär på distans?

- Ja, för att känna sitt land måste man lämna det. Om du andas in en särskild lukt under lång tid blir lukten en del av dig och du märker den inte. Du reflekterar inte över den och går i samma fälla som dina förfäder gjorde. För trettio år sen kunde jag inte svara på vad som var fel med mitt land - jag kunde inte se det koloniala arvets betydelse. Nu förstår jag att haitiers sätt att vara, och i stort sett alla deras problem och konflikter, är förbundna med en lång tids förtryck.

- Även om svenskar är blyga verkar haitier, härifrån sett, mer misstänksamma och själviska, tillägger Marie.

- Fast du beskriver en annan generation än min, säger Nahom. När jag växte upp fanns inte samma misstänksamhet, man behövde inte låsa dörren. Men den ekonomiska utvecklingen har skapat den situationen vi nu har.

Marie nickar och berättar att sjuttio procent av haitierna saknar arbete. De som å sin sida jobbar delar inte med sig.

- Ja, säger Nahom. Åter beror det på den ekonomiska utvecklingen.

Att de vill stanna i Sverige verkar de båda vara överens om. Maries dröm är att familjen ska få råd att köpa ett hus i Torslanda, men drömmen förenas med att även kunna åka tillbaka till Haiti och hjälpa till.

- För min del blir det Kvibergs kyrkogård, avslutar Nahom. Fast jag lägger mig aldrig utan att ha lyssnat på nyheter hemifrån. Jag älskar landet, människorna, den långa vägen de har gått för sin överlevnad. Jag räknar till åttiofyra generationer präglade av mänskliga tragedier i kampen för en dräglig tillvaro. Allt detta är en del av mig, och när jag ser mitt lands kamp kan jag inte sluta gråta.

Ove Haugen
Ove Haugen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag