KLARGÖRANDE. "Jihadisten" på Göteborgs statsteater, Foto: Ola Kjelbye / Pressbild / OLA KJELBYE FOTOGRAFI AB
KLARGÖRANDE. "Jihadisten" på Göteborgs statsteater, Foto: Ola Kjelbye / Pressbild / OLA KJELBYE FOTOGRAFI AB

Marit Kapla: Poängen med politisk teater

Publicerad

I höstas drabbades jag oväntat av en överdos politisk teater. 

Efter att i många år ha sökt upp teater som behandlar samhällsfrågor tog det stopp efter ett utländskt, välrenommerat gästspel. Jag kunde inte härbärgera ännu en scenisk gestaltning av samtidens ojämlikhet, förtryck och lidande. Jag visste helt enkelt inte var jag skulle göra av det jag såg.Trots det har jag sett tre föreställningar i Göteborg under våren som tagit upp aktuella samhällsfrågor och som i stället för att leda in i en mental återvändsgränd har fungerat som trampolin för fortsatta tankar. Vad är skillnaden? Kanske handlar det om hur föreställningen gör sin överlämning till mig som publik. Om den sluter sig runt sig själv eller om den har kraft att kliva in i mitt liv och leva vidare.

 

Av de tre föreställningarna har två avslutats med publiksamtal, ett beprövat sätt att hantera skarven mellan scen och verklighet. Varje föreställning av "Jihadisten" på Göteborgs stadsteater avslutas med samtal. Den dag jag var där uppstod en dialog sällsynt befriad från låsta positioner. Den komplexa fråga som föreställningen skildrar – hur och varför unga människor blir så radikala i sin tro att de reser till Irak och Syrien och slåss för Islamiska staten, och hur det går att förhindra – fick sammanhang och fördjupning.

Konstkollektivet Snös föreställning "Modern", som nyligen gästspelade på Stora teatern, bygger på en text av Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och handlar om en ung man som kommer hem från Sovjetunionens krig i Afghanistan och begår ett mord. I samtalet efter föreställningen talade psykoanalytikern Per Magnus Johansson välformulerat bland annat om hur första steget mot att kunna utföra krigets grymheter är att ta ifrån motståndaren alla personliga egenskaper.

 

Tematiska trådar löper mellan "Jihadisten" och "Modern" och även till Göteborgs dramatiska teaters "Kriget har inget kvinnligt ansikte", också skriven av Svetlana Aleksijevitj. Den sistnämnda återskapar den intervjusituation där kvinnorna som stred för Sovjetunionen i andra världskriget berättar för författaren om sina upplevelser.

Gestaltningen förgrenar sig in i vår tid och jag kan inte sluta att tänka på vem runtomkring mig som har tvingats utstå krig. På tåget hamnar jag bredvid några som kanske har det. Några unga killar som snubblar lite på mitt bagage, delar på ett par hörlurar och frågar om nästa station är Åmål. En av dem bjuder alla, mig också, på jordgubbstuggummi.

 

Det är kanske att dra för stora växlar på något helt vardagligt, men det känns som om stunden av lugn och ro på tåget ihop med människor från en annan del av världen hänger ihop med det jag sett på Göteborgs teaterscener på sistone. En teater som identifierar vikten av att lyssna på andra och se varandra som individer. Konst som får oss att orka se världen omkring oss. Det är en sorts politisk teater som jag hoppas få se mycket mer av.

 

Marit Kapla är krönika på GT:s kultursida och redaktör för Ord & Bild.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag