Filmen "Trettio grader i Thailand" handlar om svenskar som åker till Thailand för att lösa sina problem. Foto: GIFF
Filmen "Trettio grader i Thailand" handlar om svenskar som åker till Thailand för att lösa sina problem. Foto: GIFF

Maktlösheten i Thailand

Publicerad
Uppdaterad
Michael Glawoggers dokumentär om prostitution får det mesta att förblekna. Liv Landell försöker skaka av sig ­bilderna för att ge ett drama om krisande svenskar i Thailand en chans.
Whore's glory är en tredelad berättelse om prostituterade i olika länder.Foto: GIFF
Dokumentärfilmaren Michael Glawoggers Whore's Glory är en tredelad berättelse om prostituerade i olika länder. Med beständig blick och ett konstant, stilla tempo skildras flickor och kvinnor vars kroppar är till salu. Från en industriell, blankpolerad horfabrik i Thailand, via extrem fattigdom Bangladesh till avtrubbade trettiofemåringar iklädda skolflicksstrumpor i Mexico.
Berättandet är tyst, och envist inte minst vad gäller det genomgående smäckra, lite påträngande soundtracket. Glawogger har valt att förstärka den starka helheten med snygg vispop, oavsett vilka skeenden och miljöer som är aktuella. Ett märkligt grepp. Jag kommer på mig själv med att fundera över estetiken, som om jag satt och tittade på videokoreografi.
Men visst, är det här en fruktansvärt viktig, vidrig och drabbande film. Här serveras långa, långa sekvenser med rå dokumentation av hur extremt fattiga flickor och kvinnor lever hela sina liv, helt utan makt. De hasar omkring i en mörk basar, och slåss med varandra om män, som enligt egen utsago är där för att slippa våldta ärbara kvinnor.
Villkoren i basaren är tveklöst de värsta, om man nu kan rangordna helveten.
Jo, även det thailändska "akvarium" där industristajlade horor sitter som alienerade panelhönor, utgör människohandel i min bok. Kvinnorna rycker på axlarna och överlever, visst. Men de är och förblir köttstycken.
Då är det lättare att åse den pensionerade "storhoran" i Mexico City som skrattar för sig själv åt hur lättlurade torskar är. Hon utstrålar egenmäktighet.

Jag vet. Man ska inte jämföra äpplen med päron, men det är svårt att helt tänka bort Whore's Glory när Filmfestivalen kör två avsnitt av SVT:s nya serie Trettio grader i februari.
Det handlar om svenskar som åker till folkhemslandskapet Thailand för att lösa sina problem. Lite som man gör, typ. Här finns Kjell Wilhelmssens bortkomne Glenn "från internet", som låtsats vara filmstjärnesnygg och raggar upp en thailändsk "bartjej" på chatten. Kvinnan tackar ja till Glenns frieri, men solochvårar honom - så klart.
Och fler schabloner blir det.
En jättebitter Kjell Bergqvist i rullstol förtrycker sin fru, känsligt spelad av Lotta Tejle. Frun får inte lära sig dyka och är för snäll i största allmänhet. Och så Maria Lundqvists affärskvinna, som drabbas av stroke och försöker hitta inre frid på en strand, men får problem med en vacker thailändare som hon har något mystiskt förflutet ihop med.
Inalles är denna lilla rad av short storys ganska förutsägbara, lite överdrivna och inte minst ett rungande exempel på hur i-landsproblem kan te sig. Visst har 30 grader sina vinster, som att Wilhelmsson är hypercharmig, att Bergkvist är oemotståndligt butter samt att helheten prunkar uppiggande som en exotisk frukt.

Liv Landell
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag