Magiskt i midsommar

Publicerad
Uppdaterad
Man behöver inte gå längre än till sin egen trädgård för att hitta en midsommarbukett full av magi och berättelser, skriver författaren och trädgårdsjournalisten Karin Berglund.
Prästkrage, tjärblomster, käringtand, blåklocka, smörblomma, förgätmigej och gulmåra - sju av ängens växter under kudden och den käraste uppenbarar sig i drömmen. Blommorna måste plockas någon gång mellan solens nedgång och uppgång under den ljusa midsommarnatten. Helst vid en korsväg. Utan att prata med någon ska man med blommorna i handen hoppa över nio gärdesgårdar och sedan somna bums. Då berättar drömmarna om hur det blir med kärleken. Bergsäkert, för så har man gjort sedan hednatiden.
Själv plockar jag en drömbukett i trädgården. En ros, en daggkåpa, några violer och nejlikor, en iris, lite malört och en stjälk praktfullt blommande kirskål. Det blir också en bukett full av magi och berättelser.

Rosen är en mandarinros från Kina, Rosa moyesii. Det är en av de vackraste av alla rosor. Typ nyponros men lysande lackröd. Ståndarkransen är tät och markerad som ögonfransarna hos en nyfödd kalv och nyponen blir röda och häpnadsväckande stora. Den växer som en hassel i vasform. Hela busken med sina vackra blad ser ut som en kinesisk tuschmålning
Mandarinrosen växer vild nära gränsen till Tibet. Där hittade den på 1890-talet av en av världens mest kända växtjägare, Ernest Henry ”Kinesen” Wilson. Han skickade frön till England och därifrån spreds den till vår del av världen. Wilson har satt många fingeravtryck i våra trädgårdar, bland annat i form av kungsliljan, Lilium regale, som bara växer vild i en enda dalgång i Kina.
I en berömd svensk trädgård finns ett väldigt exemplar av den lackröda rosen. Den slår ut i full prakt lagom till sommarsolståndet 21 juni. Då, under årets kortaste natt, brukar dess ägare ställa till med fest. Vi skålar och sjunger för den sköna och känner oss alldeles kinesiska.

Resten av blommorna i min midsommarbukett har funnits i svenska trädgårdar länge. De är alla laddade med historia och myter.
Daggkåpan är en av många Mariablommor. Jungfru Marias mantel kallas den ibland. Med lite fantasi ser bladet ut som en grön mantel. Den stora glittrande droppen som samlas i bladskålens mitt är inte vatten utan växtens egen fuktighet.
En dryck för älvorna trodde man förr. Man hoppades också att dropparna kunde förvandlas till rent guld. Skakar man ut en droppe på ett pappersark brister den inte utan trillar omkring som en kvicksilverkula. Alkemisterna sysslade långe med sin guldhypotes. Därför kallas daggkåpan också alkemistört, Alchemilla vulgaris.
Iris är en av de allra äldsta trädgårdsväxterna. Den finns avbildad på gamla egyptiska väggmålningar och på mer än fyratusen år gamla målningar i palatset i Knossos på Kreta. Den var prästens och härskarens egen blomma. Släktet är uppkallat efter den grekiska gudinnan Iris, gudarnas budbärare.
När hon färdades mellan himmel och jord använde hon regnbågen som landsväg. Regnbågen färgade av sig på hennes bara fötter. När hon steg på jorden växte iris i många färger upp i hennes fotspår.

Själv tycker jag bäst om den graciösa strandirisen, Iris sibirica, och det är den som står som ett utropstecken i min drömbukett.
Nejlikan är lika gammal som rosen i odling. Släktnamnet Dianthus betyder den gudomliga. Den tillägnades Zeus, grekerna största gud. Men den är också en kristen symbol. Knopparna liknar spikarna i Kristi kors och den fullt utslagna blomman kan se ut som sår. Därför används nejlikan i konsten för att beskriva Kristi lidande, död och uppståndelse.
Mina egna nejlikor är enkla backnejlikor, låga, älskliga och doftande. För mig betyder de bara att sommaren är här.
”…om människan föredrar en oxfilé framför en bukett violer, så beror det på att hon är ett djur som bara tänker på mat.” Det är författaren Harriet Hjort som hittat denna pärla till violliknelse hos den franske författaren Georges Bernanos, en stridbar kristen visionär som dog 1948.

Violerna i min bukett är inga romantiska doftvioler eller mytomspunna styvmorsvioler utan något så ovanligt som vilda hornvioler från Pyrenéerna, Viola cornuta. Hornvioler finns i många trädgårdsformer men den rena arten är ljusblå, rent vit eller ljust lila. Den avskyr vinterfukt men med lite tur stannar den kvar i trädgården år efter år och sprider sig på ett behärskat och trevligt sätt.
En kvist malört finns med för att jag inte ska storkna av all vällukten som strömmar upp genom kudden. Kirskålsblomman är en besvärjelse, ett sätt att gilla läget. Man gräver och gräver år efter år och till slut verkar det som om kirskålen försvunnit ur rabatten Men efter ett år eller två blommar den ändå ungefär samtidigt med pionerna och mandarinrosen. Då ser man hur vacker den är. I en särskilt fin svensk rosenträdgård har man helt resolut planterat de härdigaste rosenbuskarna mitt bland kirskålen. När rosorna slår ut i början av juli i ett vitt skum av blommande kirskål är det så vackert att man vill gå hem och göra likadant.
Kanske var det något sådant som författaren Göran Greider föreställde sig när han i det inre av Dalarna försökte odla kirskål. Eller tänkte han kanske på att kirskålen är mycket äldre än klostren i Sverige, att den kom hit redan under bronsåldern. I vilket fall som helst vägrade hans kirskål att växa. Den bara dog hur han än gullade med den.

Glad midsommar!
Karin Berglund

kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag