Massor av jordens arter slås ut numera. Men samtidigt upptäcks nya arter. Det ena står inte proportion till det andra, för de nyupptäckta arterna är så otroligt mycket färre än de som dör ut.

För några hundra år sedan var det inte så.

I augusti 1853 befann sig Charles Darwin i norra Patagonien där han fick höra talas om en ovanlig fågel som ortsborna kallade för Avestruz Petise. Under fyra fruktlösa månader letade han efter denna fågel.

Omkring jul samma år hade de tagit sig längre söderut i Patagonien och besättningsmannen Conrad Martens gav sig ut på jakt för att skaffa dem middag och sköt en fågel som de alla trodde var den större rheafågeln.

Men under måltiden upptäckte Darwin att det var just den fågel som han hade letat efter, Avestruz Petise. Den fick namnet Rhea pennata. Rhea efter sin släkting som var döpt efter den grekiska gudinnan Rhea, och pennata, som betyder bevingad.

Alla djur Gula febermyggan har inte nått Sverige än, men malariamyggan närmar sig och myggan som ger denguefeber finns redan i New York. Foto: O. Meckes som upptäcks får namn och systematiseras. Det kräver ett visst mått av nytänkande hos forskarna. Flera exempel finns i parasitvärlden, till exempel den guldglänsande fluga som hittades i Queensland i Australien för inte så länge sedan och blev uppkallad efter världsartisten Beyoncé. Samma sak var det med växtstekeln Preseucoila I'm-all-shook-upi, uppkallad efter Elvis Presley.

På lördag öppnar en utställning på Naturhistoriska om det här.

Men också om mycket annat. Framför allt parasiternas egenskaper.

Många parasiter är specialiserade för att kunna utföra saker som är livsnödvändiga för dem själva.

Och för oss.

De finns på vår hud, i våra tarmar och i vårt blod. Antag-ligen skulle vi inte ens ha utvecklats till människor utan parasiter.

Människans DNA tros vara till minst hälften utformat av inkräktande virus som har tagits upp av arvsmassan under vår utveckling.

Ett exempel på en åtminstone delvis nyttig parasit är springmasken, som så gott om alla människor någon gång har haft och som spelar en viss roll när det gäller att få i gång immunförsvaret.

En annan är lössen.

– Det finns forskare som påstår att vår utveckling till högt sociala varelser till avgörande del sporrats av behovet av att avlusa varandra. I en apflock är det mycket noga med r Binnikemasken är en mindre trevlig parasit för den som drabbas.  angordningen om vem som får avlusa vem, säger Kennet Lundin som är ansvarig för utställningen på Naturhistoriska.

Och om man inte gillar löss eller springmaskar och vill lära sig att se dem i en annan dager, kan man fundera lite på nematoden Dracunculus medinensis, som alltid funnits på bild i en monter på Naturhistoriska och som gett fler än en besökare mardrömmar, där den tränger ut ur en fot och rullas upp på en pinne.

Men det är just den nematoden som är förlagan till läkarvetenskapens symbol: en orm som slingrar sig runt en stav, asklepiosstaven.

En av de tidiga läkarnas viktigaste uppgifter kan ha varit just att avlägsna parasitmaskar från kroppen genom att linda upp dem på pinnar. Symbolen har snitsats till under årens lopp, och numera liknar masken på symbolen mer en orm.

Men de flesta parasiter är helt nödvändiga för oss.

– Om man skulle ta bort allt levande i världen, utom just parasiterna, säger Kennet Lundin, skulle det finnas kvar så många att vi skulle kunna se samma värld fast liksom genom ett spökfilter. Man skulle kunna känna igen en katt och en gran till exempel, även om de inte själva fanns där.

Ann-Marie Ljungberg

kulturen@gt.se