Jonas Gardells nya bok Torka aldrig tårar utan handskar har knappt ens hunnit komma ut i bokhandeln men är redan en stor snackis, inte minst på Twitter.Förväntningarna är hos många ofantligt höga och temat är minst sagt aktuellt.Själv har jag bara hunnit läsa en bit av boken, som börjar pang på, brutalt och naket. Så en och annan tår får man kanske räkna med.Men jag kan inte låta bli att fundera över hur det egentligen ligger till med böcker som blir så hypade som Jonas Gardells senaste roman. Hur många läser den för att de verkligen vill, hur många gör det för att de känner att de måste?Jag tror att det i en del fall handlar om samma trend­ängslighet som får vissa att baka surdegsbröd eller slänga sig med noga inpräntade­ inrednings­termer; man vill kunna nicka igenkännande, själv ha något att tillägga, signalera att man har koll.Personligen brukar jag pendla mellan nyfikenhet och totala anti-känslor när det kommer till snackisar och måste-läsning. Ibland kastar jag mig över boken, ibland läser jag den först när hysterin lagt sig. Eller inte alls.Jag gillar inte när någon försöker påverka vad jag läser, och när jag läser det. Ibland är det kul att hänga med, men jag vill aldrig göra det bara för att. Jag kan ibland känna att en hype förtar min egen läsupplevelse, skruvar upp förväntningarna orimligt mycket. Jag vill läsa böcker förutsättningslöst, låta dem tala till mig som de är, inte på det sättet som någon annan redan tolkat dem.

Några exempel på hypade böcker som jag kommer att tänka på är Dan Browns Da Vinci koden,  Lars Keplers ­Hypnotisören, Sofi Oksanens Utrensning, Patrik Sjöbergs Det du inte såg, Karl Ove Knausgård, Min kamp och förstås den skandalomsusade Carl XVI – den motvillige monarken. Den senaste tiden har mycket handlat om Hungerspelen, Fifty Shades of Grey, och så nu ­Gardell.En del av de här har eller kommer att hamna i min bokhylla. Andra struntar jag i.Just Jonas Gardell vill jag gärna läsa, snackis eller inte. Jag minns när jag plöjde En komikers uppväxt för massa år sedan, och gillar Gardells sätt att gå rakt på, lägga korten på bordet och säga; så här är det, vare sig det gör ont att höra eller inte.Så jag vet vad jag ska läsa i helgen. Om det finns anledning till allt ståhej kring Torka aldrig tårar utan handskar eller inte återstår att se.

Adrianna Pavlica

kulturen@gt.se