ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Foto: Lina Ikse
Foto: Lina Ikse

Kärleksgränsen - var går den?

ANNONS:
Åsa Lantz gick på Teater Tamauers nya föreställning "Whatever love means" och började fundera på hur mycket man kan pressa in i det lilla ordet "kärlek".
Jag har aldrig ägnat särskilt mycket tid åt Gry Forsell. Förrän i natt.
Hon ska ha sagt i någon intervju att hon och hennes man vet var de har varandra. De klarar att låta varandra gå på krogen, till och med att småflörta lite. ”Bara man vet var gränsen går, och vart man ska när kvällen är slut.”
Det är den där gränsen som har hållit mig vaken i natt. För var går den? Och varför just där?

Skulden för min sömnlöshet ligger helt på Teater Tamauer. På Hagateatern spelar de en ganska underbar liten pjäs för närvarande, Whatever love means. Ett vidarebygge på Liv Strömquists serier.
It’s all about love. Hela kvällen.
Om vår tids heligaste ko, den romantiska kärleken. Funkar den egentligen?
Historiskt sett, inte så bra. Tänk på Diana. Tänk Yoko Ono. Einsteins fru. (som tydligen kom på de genialiska uträkningarna tillsammans med sin man, men som ingen vet vem hon är.)
Och tänk på Gry Forsell.
Teater Tamauer använder nämligen Grys uttalande som trampolin för en historisk frivolt genom århundradena, i akt och mening att ringa in kärleken. Med den underförstådda frågan: Så som vi idag lever, är det naturgivet? Har det alltid varit så? Har utvecklingen inneburit att vi nu nått det optimala levnadssättet?

Problemen började, enligt Strömquist och Tamauer, med cashen.
Stålarna. Som männen hade.
Kvinnor fick inte ärva. Arbetsmarknaden, och därmed försörjningen, var i stort sett förbehållen män. Det enda sättet för en kvinna att få lite lugn och ro var genom gifte med någon som kunde försörja henne.
Männen däremot ville ha sex. Det ville kvinnorna också, men har genom tiderna tvingats trycka ner och skyla över den lusten, för att inte devalvera sin bästa handelsvara.
Så –  när man och kvinna möttes och lust uppstod, vad hände då?
Mannen: Jag vill ligga med dig.
Kvinnan: Visst. Men bara om vi gifter oss först.
Där – någonstans –  inleddes den sexuella äganderättens era. Den kvinnliga sexualiteten var en handelsvara, alltså ägde den man som köpte den (genom äktenskap) också kvinnans sexuella liv.
Tidigare hade äktenskap mest varit en affärsöverenskommelse. Ungdomar ur två bra familjer var lika med en ännu bättre familj.
Men nu, i den sexuella äganderättens era, hade sex utanför äktenskapet blivit förkastligt. Och hur skulle man klara att hålla sig till en?

Kärleken var svaret! Den romantiska kärleken. Om behovet av trygghet (äktenskap) kunde föras samman med behovet av sex, så hade man alltihop i en liten ask. Två människor äger varandra på alla vis som går att tänka sig, i alla dagar. 
En fullskalig totalaffär! Win-win i ett tidigt stadium.
Eller?
Nja. Det skulle visa sig att Kärleken ställde till problem. Eller rättare sagt, när man upphöjde Kärleken till högsta norm så låg överreaktioner nära till hands. Reaktioner som har att göra med att det kanske inte går att pressa in så mycket i ett enda litet ord. Kärleken riskerade att spricka av akut uttänjning.
Ett jämförande exempel ur föreställningen: En kvinna träffar sin bästa väninna. Hon berättar att hon på sin kurs lärt känna en annan väninna och haft så trevligt! Och nu känner kvinnan att hon vill ge den nya vänskapen en chans. Därför måste hon göra slut med bästa väninnan. Ett helt livs bästaväninneskap i soptunnan, aldrig mer ska de.
Troligt? Nja. Det verkar svårt att jämföra Kärlek med andra relationer. I ingen annan äger man nämligen varandra.
Ett annat exempel: En kvinna säger till sin man att hon legat med sin gymtränare. Mannen svarar att då måste de omedelbart flytta till varsitt hus, aldrig mer ligga med varandra i hela livet, och på sin höjd ses på en stel fika en gång om året.
Troligt? Absolut.  Att ”låta sina genitalier vidröra en annan människas kropp är det värsta man kan göra.” Då spelar det ingen roll om man är bra på att ta hand om barn tillsammans, eller om man har fantastiska samtal. En sådan relation måste dödas.
Och allt beror på den sexuella äganderätten.

För att ytterligare krångla till det kan man tänka såhär: Ens man kommer hem från krogen. Djupt ångerfull bekänner han att han gått med någon hem, men att det inte betydde någonting.
Ändå är risken stor att han åker ut. (Omedelbart flytta till varsitt hus, aldrig mer ligga med varandra i hela livet, och på sin höjd ses på en stel fika en gång om året.)
Om han istället sagt såhär: Jag stod och hängde i baren bara. Snackade med en tjej, vi stod där säkert i fem timmar och bara pratade. Men sen kom jag hem till dig.
Då hade han befunnit sig på rätt sida om gränsen.  Inte vidrört fel kropp. Bara gnuggat sig mot en själ.
Frid och fröjd alltså.
Eller?
Allt är Teater Tamauers fel. Och Grys.

Åsa Lantz
kulturen@gt.se
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:
UKRAINA

"Putin enade vårt land" Stefan Ingvarsson avslutar sin artikelserie från Lviv.

Möte i krigets skugga Stefan Ingvarsson rapporterar från bokmässan i Lviv.

Alla lögner går hem Dmitri Plax om den ryska mediala statsapparaten

Ryssland alltmer slutet Stig Fredrikson kommer hem från ett mörkt Moskva

Möte i krigets skugga Stefan Ingvarsson rapporterar från bokmässan i Lviv.

Vad sa du, sa du? Dmitri Plax ger en språklektion i maktens ryska.

Smutsiga pianofingrar Gunilla Brodrej om en Putinvänlig konsertpianist i New York.

Vad väljer du? Bladet eller Expressen? Karin Olsson undrar varför Martin Aagård låter som ett eko av propagandan från Ryssland

En omärklig revolution Karin Olsson möter historikern Timothy Snyder i Kiev.

Europas värderingar utmanas Karin Olsson om de intellektuellas svek mot Majdan.

"Svik oss inte igen" Sofi Oksanen vädjar i en exklusiv artikel västvärlden att stoppa Putin.

Mot bättre vetande Anna Hellgren undrar vad det är med Aftonbladet Kultur och Ukraina.

Ryska PEN: "Vi är emot invasionen" Rysslands intellektuella protesterar.

Vem hejar på Svoboda? Karin Olsson om Åsa Linderborgs hyckleri om Ukraina.

Rädslan för Majdan Stig Fredrikson om Putins skräck för folklig revolution i Ukraina.

Majdans moras Stefan Ingvarsson ger svenska medier bakläxa om Kiev.

Karin Olsson: Är ukrainarna de sista européerna? Curling har väckt större engagemang än när aktivister skjutits i nacken.

Ett inferno för oss Dmitri Plax om ett Ukraina som brinner för demokrati och oss alla.

MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: