Juli är pionernas månad

Publicerad
Uppdaterad
Nu sprider luktpionerna som bäst sin doft i våra trädgårdar. Karin Berglund minns ett möte med deras vilda släkting som påminner henne om att människor också är samma art.
Det var de röda anemonerna jag ville se. Såg för mig hur de skulle färga öknen röd efter det första regnet i mars. Reste därför till Syrien där öknen är grå och stenig och där allt är lika gammalt som Abraham. Och visst, anemonerna lyste röda utmed den romerska vägen som en gång gick till Aleppo, de växte i ruinerna efter Dagantemplet i Ugarit, i oasen i Palmyra och ner mot Eufrat. Vårens späda ömtålighet mot de dammiga resterna av flera tusen år gamla kultplatser - det var lika omtumlande och underbart som jag föreställt mig.
Men det var något annat som var den största upplevelsen. En rosenröd vild pion!
Nu, när luktpionerna så sakta börjar slå ut med sin prakt och doften frigörs i julivärmen tänker jag på mötet med korallpionen, paeonia mascula. Det var i mars i år när snön låg ovanligt länge i vår del av världen. Högt ovanför den bördiga Ghabslätten, uppe i bergen där det fortfarande växer Libanoncedrar, stod den i ett snår omgiven av ett särskilt underbart slags luktvioler.
Den syntes på långt håll och jag tänkte att det är inte möjligt. Sån tur kan en pionmänniska som jag inte ha.
Längre in bland cedrarna stod fler. Pulsen dunkade och jag sprang - hatar att springa - upp för branten för att komma närmare. Stora, sidentunna blomblad och vackra blad. Ganska fin form men lite spretig i växten. En förhäxande gul och fjunig ståndarkudde mitt i planeten.
Doften? Näsan blir gul av ståndarmjöl när jag girigt nosar i blommans mitt. Mmm, svag, men typisk pion.

Då minns jag en annan vild pion. Den växte under en korkek på berget Monchique i Algarve i Portugal. Det var en ljuvlig plats med ljus som vandrade runt i takt med trädets rörelse i den lätta blåsten. Ljudet från en bäck, utsikt över lätt förfallna odlingsterrasser och fingrarna doftade cistros och lavendel.
Pionen liknade mycket den syriska men det var en paeonia broteroi som bara växer vild i Spanien och Portugal. Med förväntan stack jag näsan i pionen. Men vi blev förvånade för den luktade malmedel.
Det är något särskilt upphetsande att möta vilda pioner. De är så storvuxna och obehärskade, lite slamsiga rentav, samtidigt som blomman verkar sårbar och ömtålig. De kan växa i den hårda marken mellan taggiga buskar. De står och fladdrar i blåsten utmed knaggliga vägar och de kan breda ut sin slösande härlighet sida vid sida med Medelhavsområdets karaktärsväxt, den vita afodillen, dödsrikets blomma i den klassiska litteraturen.
I ett eroderande, obarmhärtigt exponerat landskap blir dödsblomman ett omen, men pionen ger tröst. Den skriver oss i ögonen att ingenting är försent, att det går att börja om och om igen.
Nu har de vilda pionerna blommat ut i våra trädgårdar men luktpionernas tid har bara börjat. 'Festiva maxima' med sin doft av kardemumma, 'Sarah Bernhardt', 'le cygne'…
Luktpioner kan vara söta och tunga som bakelser eller sidenskimrande och halvt genomskinliga som fina underkläder, men innerst inne är de ändå samma art. De har alla sitt ursprung i en enkel vit eller röd pion som växer vild i Kina, paeonia lactiflora.
Det låter konstigt, men kanske är det med luktpioner som med människor. Vi kan se väldigt olika ut men ändå är vi samma art, homo sapiens sapiens. 

Karin Berglund
kulturen@gt.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag