ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Nina Glans, områdeschef för Sveriges Radio i Västsverige utanför Kanalhuset i Göteborg. Foto: Roger Lundsten
Nina Glans, områdeschef för Sveriges Radio i Västsverige utanför Kanalhuset i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Journalistik är värd att betala för!

ANNONS:
Läs mer
Visa flerVisa färre

Utan granskande journalistik blir demokratin tröttare.

Men trycket mot public service växer, varnar Nina Glans, områdeschef för Sveriges Radio i Väst­sverige.

Du kan tycka att nyhetssändningarna är tjatiga. Att debatten i Studio Ett är för tung. Att det är lättare att skanna av Facebook än att tröska igenom en kulturartikel.

Men vad skulle vi diskutera i Göteborg om journalisterna försvann? Och vem skulle sätta agendan?

De senaste 20 åren har jag arbetat inom Sveriges Radio, en public serviceinstitution som många tar för given och en maktfaktor som både älskas och ifrågasätts. Den etablerade journalistiken möter många utmaningar i dag. Och det är bra. Det finns anledning både att ifrågasätta och ställa krav.

Men utan medieföretag som prioriterar fördjupning och granskning blir demokratin tröttare och människor mindre benägna att påverka den verklighet de lever i. Visst kan vi kommunicera på Facebook, chattforum och i bloggar. Men diskussionen blir tunn om vi inte kan utgå ifrån källorna och analyserna som de kvalificerade redaktionerna förser oss med.

Sveriges Radios fyra lokala P4-kanaler i Västra Götaland sänder 15 000 unika nyhetssändningar varje år. Vi producerar cirka tusen aktuella eftermiddagsprogram med nyheter och debattämnen som är angelägna för oss i Västsverige.

I Kanalhuset i Göteborg finns redaktionen för P1:s program Kaliber med uppdrag att göra reportagen som gör skillnad. Ansvariga har fått gå, regler och rutiner har ändrats, debatter har startats och inte sällan får Kalibers reportrar också dig och mig att fundera över våra egna beteenden. Program om tonårsbrottslingar utan rättssäkerhet, om osäkra anställningsförhållanden, om allinclusiveturismens rovdrift på personal och miljö. Eller söndagens avslöjande om "missfallsmedicinen" som orsakar svenska kvinnor stort lidande. Varje vecka nya ämnen av journalister med kunskap, erfarenhet och den tid som krävs.

I samma radiohus granskar journalisterna på Mitt i musiken både nöjesindustri och finkultur. Programmet från Göteborg avslöjade slavkontrakten för de unga artisterna i talangtävling The Voice i TV4 och visade även hur svenska konserthus väljer bort kvinnliga dirigenter.

 

Under julhelgen avslöjade SR:s redaktioner i Västsverige att chefen för kommunernas lobbykontor West Sweden i Bryssel beviljade sig själv en extra månadslön varje år och en riklig representation.

Vi skulle kunna luta oss tillbaka på våra redaktioner. Sveriges Radio har det allra högsta förtroendet i mätningarna som visar vem folk litar på. Vi har en stor och bred verksamhet tack vare svenskarnas vilja att betala radio- och tv-avgiften.

Men trycket mot public service växer. Regeringens utredare filar just nu på ett nytt sändningstillstånd. Många vill gå in och tala om vad som ska sändas och inte sändas. Och vår finansiering urholkas år för år. De stora kapitalstarka mediebolagen i Sverige och Europa behöver tjäna pengar på en allt tuffare marknad och lobbar för att begränsa våra möjligheter att nå ut på webb och mobil.

Fast kanske är det just friheten från både politisk och kommersiell styrning som gör att nästan halva befolkningen lyssnar på Sveriges Radio varenda dag. Att P1 är en radiokanal som växer i den yngre delen av publiken.

Men radiolyssnarna ställer också krav. Om vi inte lyssnar har vi ingen framtid. Radioprojektet Bostadsfronten i P4 Göteborg kunde avslöja mygel och orättvisor på bostadsmarknaden tack vare tätt samarbete med lyssnarna och kontakterna i sociala medier. Samtidigt är det redaktionerna som kan sålla i flödet av information. Som granskar, rättar, stoppar det tokigaste, lyfter fram det viktigaste.

 

Om journalistiken ska överleva i den mördande konkurrensen av gratisinformation måste den vara både lokal och ge de stora sammanhangen. Och inte minst måste vi på ett helt annat sätt än förr göra journalistik tillsammans med den publik som ger oss vårt uppdrag.

Visst finns det dagar då man kan misströsta, när journalisterna verkar tappa mark till förmån för all annan medie­konsumtion som slåss om vår vakna tid.

Men jag är optimist när det gäller journalistiken.

Om vi journalister inom public service och i tidningshusen tar ansvar för vårt uppdrag och fortsätter att satsa på det som är viktigt för människor så tror jag att både publiken och public serviceutredarna – och kanske även de som har makten över mediebolagens resurser – kommer att inse att kvalificerad journalistik är värd att betala för.

 

Nina Glans

kulturen@gt.se

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: