Det började med att Claes Malmberg och Stefan Livh hälsade på Frank Gunnarsson nere i södra Frankrike när han fyllde 70 i våras. Efter tre dagars oavbrutet skrattande fick han frågan om en ståuppcomeback i Göteborg. Jodå, det kunde han tänka sig. Och nu är det dags, snart tio år efter förra scenshowen med Claes Malmberg på Gillesstugan.
Radiojournalisten gick i avtalspension för snart tio år sedan.
– De två första åren tittade Jag mig i spegeln varje kväll när jag borstade tänderna och tänkte belåtet: herre jävlar, Frank, i morron har du inte heller något du måste göra! Det var väldigt gött. Men sen övergick det i en slags rastlöshet. Man måste ha något att vara ledig ifrån.
Tiden sedan pensioneringen har han fyllt ut med att gifta sig, flytta till Frankrike intill världens största nudistläger och göra radiocomeback med krönikor för Göteborg direkt. Den sista sändes nu i somras. Men med ståuppcomebacken håller han skallen igång. Tre shower är inbokade hittills, men vid succé blir det förlängning.
– Jag har biljett tillbaka till Frankrike först 14 november.
Showen som har premiär i morgon heter En Näradödenupplevelse. Och ålderdom som tema ligger rätt i tiden, om man ser till succéerna för Carin Mannheimers Sista dansen och I sista minuten på Göteborgs stadsteater.
– Ja, det verkar väldigt populärt att plocka upp gamla skrällen på scenen! Men jag ser showen som en test. Kommer det fortfarande hit folk och tycker man är skojig? Har jag kvar det?
Förr älskade Frank Gunnarsson det där med att bara ställa sig på scen och vara tyken.
Är du snällare i dag?
– Lite kanske. Fast det var kanske inte så där oerhört genomtänkt att ställa sig och skälla ut publiken som jag gjorde förr. Det var ju inte dom som var ansvariga för hur det såg ut i Sverige och världen.
Men de som är myndiga har ju röstat så lite ansvar får de väl ta?
– Ja, så klart, lite skit ska de ha för det! Det är ju egentligen mer deras fel än Reinfeldts att samhället ser ut som det gör! Han finns där ju bara för att folk har röstat på honom.
– Fast jag har nog blivit lite mer tillbakalutad och jovialisk med åren. Jovialisk! Det är ett trevligt uttryck! Fast jag måste få håna Annie Lööw ordentligt. Hon är det värsta jag vet!
En hel del skrönor om uppväxten i Lysekil kommer det också att bli. Frank Gunnarsson var elva när han lämnade stan och stenhuggarsläkten, men Bohuslän går aldrig ur kroppen.
Kan du fortfarande prata bohuslänska?
– De påstår att jag inte kan det längre, att det inte låter rätt. Men lysekilska är jag lite bättre på.
Så du kommer aldrig att bli fransman på riktigt?
– I helvete heller.
Och hemma är fortfarande Göteborg?
– Det känner jag nu när jag kommer hem. Jag mår bättre här. Göteborg har blivit en del av mig. Och fram igenom kommer jag att vara mer och mer i den här staden.
Så du kan tänka dig fler scenframträdanden?
– Det kan jag absolut om det kommer folk. Men jag gör ingenting som ligger utanför Järntorget! Jag trivs med den sortens människor som rör sig i det här området.
Bor du här också?
– Nä, jag lämnar Järntorget när jag ska hem. Men det är i alla fall gångavstånd!
