I tisdag kom Ted Hesselboms skrivna svar på de grova anklagelser som riktats mot honom i ett anonymt brev. När GT når Björn Sandmark på eftermiddagen har han inte hunnit fördjupa sig i det. Dagens planerade möte med Röhsskas ledningsgrupp, där allt skulle redas ut, har heller inte blivit av. Sandmark har helt enkelt haft annat att göra.

– Jag vill helst avstå från att kommentera just nu, säger han.

Ted Hesselboms svar bekräftar att det mesta som påstås i det anonyma brevet är sant. Det har till exempel tillverkats och ställts ut "fulmonster" med personalens namn, försedda med egenskaper som dum, snål, lat och pervers och det har begåtts skattebrott när märkesjeans gavs till personalen och bokfördes som arbetskläder.

– Det är klart att man ska följa skattereglerna, men jag tror inte att det handlar om uppsåt, utan man har helt enkelt sprungit lite för fort, säger Björn Sandmark.

Det är så Ted Hesselbom brukar försvaras: en påhittig kreatör, visserligen aningen slarvig i kanten, men som Björn Sandmark menar - man får ta det onda med det goda.

Att Hesselbom marknadsför sprit som han själv är svensk agent för, fipplar med fakturor och emellanåt ljuger i media må vara förlåtligt - men hur har hans ledarskap påverkat kärnverksamheten? Vilken trovärdighet har till exempel ett museum som hyr ut utställningsplats i sina lokaler till ett jeansföretag och sedan lanserar reklammaterialet som en egen utställning och dessutom får jeans till sin egen personal som betalning?

– Jag vågar inte uttala mig om det verkligen var så det var. Röhsska har ju också ett uppdrag att hitta sponsorer till verksamheten. Det här tyder ju på att man lyckats med det, säger Björn Sandmark.

Men det här handlar ju om förtäckt reklam?

– Jag missade den utställningen och kan inte recensera den. Men det kan ju knappast ha handlat om förtäckt reklam. Varumärkena fanns väl uppsatta där?

Det förtäckta ligger i lanseringen.

– Om det skulle vara så att det är förtäckt reklam så är det inte bra.

Inte bra – det är också så personalen på Röhsska mår. Den senaste medarbetar­enkäten skriker ut det. Men att sex av tio inte ser fram emot att gå till arbetet och att lika stor andel inte har något som helst förtroende för hur museet leds hänger i huvudsak inte samman med Ted Hesselboms ledarskap.

Förklaringen ligger i stället, både enligt Sandmark och personalchefen Tatjana Marin Kartal, huvudsakligen i den besvärliga förändringsprocess som Röhsska är på väg i genom, en förändrings­process som har pågått sedan Ted Hesselbom tillträdde för över fem år sedan.

– Det skyller man på. Det är förstås en del av sanningen, men långtifrån hela, säger Maria Heed, huvudskyddsombud på kulturförvaltningen.

Personal som kommit till henne har vittnat om annat. Dessutom har hon själv sin grundanställning på Röhsska och känner förstås verksamheten väl. Att inte koppla medarbetarenkäten till Ted Hesselboms ledarskap är naturligtvis befängt. Men samtidigt tycker hon inte att bara han ska lastas för personalproblematiken. Han försöker åtminstone att göra något åt den.

– Jag får signalerna att han tar allvarligt på det. Han vill att vi ska diskutera problemen med honom, men han vet inte riktigt hur han ska hantera det.

Så han är helt enkelt inte rätt chef i alla lägen?

– Det är skillnad på att vara chef och på att vara ledare. Är man en ledare har man med sig personalen, det har han uppenbarligen inte.

Så, om jag tolkar dig rätt - han har inte personalen med sig, men besitter inte heller förmågan att få den med sig?

– Så här långt ser det inte ut som om att han har det.

Björn Sandmark har ett annat perspektiv. På frågan om han tycker att Ted Hesselbom är en bra ledare svarar han:

– Alla chefer har för- och nackdelar. Han har satt Röhsska på kartan. I med­arbetarenkäten riktas kritik mot ledningen, men vi vet inte i detalj vad det handlar om.

Ted Hesselbom, som under sin tid som museichef utsetts till Göteborgs ambassadör och synts i SVT:s "Nyhetsbyrån", har dragit nya grupper till Röhsska. Men faktum är att medan allt fler går på Göteborgs övriga museer har besöken på Röhsskas utställningar minskat fyra år i rad – från 108 000 till 93 000 per år. Lägg på det ett arbetsklimat helt under isen, ett sådant där personal i rädsla för repressalier hellre skickar anonyma brev till pressen än talar med sina överordnade.

På så sätt har det framförts grova anklagelser mot Ted Hesselbom som nu har bekräftats men knappast utretts ordentligt.

Björn Sandmark har en del att stå i.